Meny Stäng

Hove, Chenjerai

Chenjerai Hove. Foto: Beowulf Sheehan
Chenjerai Hove. Foto: Beowulf Sheehan

ur BLIND MÅNE

fjäril

nu vet jag
jag är ensam;

molnet,
min enda vän,
svävar ännu bort
när jag vill röra vid hennes lår.

jag är ensam
och förpliktelser för dig bort
likt en fjäril med klibbiga vingar
som flyger flyger flyger
rädd att slå sig ner.

som flyger bort

från mig.

 

fåglar

jag betraktar himlen,
molnen,
fåglar som bara textar sitt livsöde.
inte mitt,
med vingarnas form.

var finns mina vingar?

 

träd

jag såg ett träd
utan skugga;

historien skriver sig själv
på löv
och tömda platser.

 

smärta

det finns en smärta
jag inte kan nämna vid namn,
inombords.
det finns en smärta utan plågor
som vägrar att låta sig namnges.

det finns en formlös smärta
inombords.

det finns ett plågsamt stycke land
inombords,
en smärta utan något namn,
inombords.

 

spår

på din väg
till maktens hus
lämnade du fotspår av blod
så många krossade hjärtan
så många krossade hjärnor
så många krossade tegelstenar.

på din väg
till maktens hus
lämnade du ett ändlöst spår av blod.

på din väg
till maktens hus
lämnade du en rad av föräldralösa barn
du lämnade en rad av änkor
du lämnade ett spår
av smärta.
du slukade färgen
i våra ömma hjärtan.

på din väg
till maktens hus
lämnade du en rad

 

 

av dystra ansikten,
av krossade skallar
och namnlösa gravar.

dagarna ler inte
mot de som superar på människoblod.
solarna går inte upp
för de som utövar endast död.
även månen
ändrar färg
till detta mörkröda
som klibbar på samvetets trottoarer.

på din väg
till maktens hus
lämnade du för många ärr,
du sårade till och med träden,
fåglarna,
våra hoppets fjärilar,
på din väg
till huset utan himmel
och oändlig makt.

fåglarna tystnade
rädda att sjunga om sin frihet;
deras ägg krossades,
och vattenkannan likaså,
krossad i maktens spår.

på din väg
till maktens