Meny Stäng

Keijser, Lena

Lena Keijser. Foto: Rex Keijser Addo
Lena Keijser. Foto: Rex Keijser Addo

Lena är det namn jag bär
Själsöga är ett namn jag upplever mig hemma i
det namnet är det namn jag skriver på poeter.se med
samt på bloggen min.

hur skriver vi en presentation av oss själva
hur skriver jag
skriver jag mitt är
eller broderar jag
det nakna ansiktet är vackert

hur presenterar jag
skriver jag ur hjärtat eller ger jag
utformar jag en beskrivning

hur beskriver vi vårt skrivande vårt måleri
kanske genom att klä av oss
ställa oss i havet eller i vinden samt djupt uppleva
hur vi löses upp
hur allt strömmar in i mig
genom mig
mina fingrar är fågelns vingar

är jag ett träd
stammen
släpper barken
trädet klär av sig
kronan sträcker fingrar vida
bladen vibrerar andas
talar
andas trädet rötternas drömmar
in i förverkligande

är jag en rännil ett kärl
har jag klätt av mig mina strukturtankar
skriver jag med hjärtat

är jag ett redskap till orden
vilka jag ser vara liv

ja
varje bokstav varje ord ett barn
rent i sitt hjärta

så kan min beskrivning ljuda

 

(insköljan)

solvind
sköljer in
sköljer bort

ämbarens druckna

flodvinden rör vid
vattenögas
mottagande
kristallvind
upphöjer stämmans
renade tonklang

byken bryter
varsamt stenmalmens
röda
ådror

ur krampvriden
okbörda

*

safirstränderna
ligger

strålandeklara

skuggorna är lyfta ur
hennes

vita liljehänder
tolv vita hägrar
andas

pärlemorvingar

safirsträndernas blå eldar
brinner i hennes hud
rubinträden
sänder dofter
av
purpurvindens
närhet

 

älskade
du
sluter famnen din
om mig

du
rör vid mina toner
fjärilslätta
fingrar

kysser nycklarna
drömmen
öppnar
fönstrens hakar
släpper in
släpper ut

dagens soldanser

i det såpbubblor
svävar i vinden

 

blåser dem gör jag
drömorden

(poppelvind)

popplar

i skymningsgräs
djupt gröna jorddaning

sträcker sina fingrar
in i

turkosvioletta
slöjor

slättvinden omfamnar
popplar

i det tranor
landar i cirkelns

vida
vingbredd

skalbagge nynnar
tonandestigar

popplar
susar

växande
vilja

(bergspass)

i bergspasset

vandrar
stigen
ekon ur vindar
viner

viner
sommarlätts
bris
ur skogarna
kom hon

med dansen
i fötternas

klockor

följer
följer

flodens lopp
ur hennes ögon

andas
spirandefrön

till alloms

fröjdan

(orgeltoner)

trädvinden
kysser
stammarnas orgeltoner
spända
stämda
in i moll in i dur

trädvinden
rör vid
stammarnas hjärtan
kronor
släpper
pärlor fria

blomsterögon
vidgas i stammarnas inträde

 

(eldvärme)

gryningsmolnen

vaggar ännu
morgonblomman

inväntar
molnens skingrande

i den stunden
andas

doften
ut

meningens
närvaro

och dagen är
eldvärme

varur ångan
är

andedräkten

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio + tio =