Meny Stäng

Anett Duran

Illustration: Åsa Palmborg.
Illustration: Åsa Palmborg.

Jag heter Annett Duran och skriver en hel del poesi. Jag har under 2009-2011 studerat skrivandets konst på skrivarakademien i Stockholm och har sedan dess givit ut en diktsamling vid namn När själen dansar barfota 2010. Denna poesi arbetar jag fortfarande med i form av performance då jag har en lång bakgrund som skådespelerska. Efter det skrev jag Andningsfrekvenser, tolv andetag per minut under lugna förhållanden. Eftersom jag bara älskar att skriva poesi har jag hunnit med att skriva ytterligare två diktsamlingar. Jag bor och verkar på Värmdö och finner ett underbart lugn i min skrivarstuga med skogen och havet som grannar. Just nu arbetar jag på en roman och ytterligare en diktsamling. Mina dikter behandlar oftast längtan, sorg och kärlek och poesi för mig ger ett andrum för själen att växa. Jag älskar att skriva och hoppas att mitt bildspråk kan ge näring åt presumtiva läsare.

Ur: Andningsfrekvenser, tolv andetag per minut under lugna förhållanden

 

Andningsstillestånd

Oftast tillfälligt, övergående

En rutig duk på huvudet. Svart och vit.
Schack och matt. Lämnad utan skor.
Förbigången i strumplästen. En
kortslutning orsakad av ett elfel.
Skynken med mönster i vitt. Frostigt.
Jag var ju precis nedanför. Det är långt
till andra sidan. Bara stegen kan
förflyttas hit och dit. Med rätt ansats
kan jag kanske nå över. Uttömd eller
utdömd. Är gasen giftig eller går den
att inandas. Frånluft eller tilluft. Vi
springer åt olika håll nu.
 

Utan doft, utan hud. Ändå blir jag
inlagd på fel ställe. Det var visst min
systers namn där mitt i etervärlden. Ett
konto, fel konto, mitt konto. Elden som
fortsätter att brinna utan rök. Stor eller
liten, med eller utan. Väggar som är
konstgjorda. Vid roten blir jag hängd
upp och ner i ett träd. Ett städ. Bland
sand och sopor. Svart sot under
skolsulan borstas bort. Tungan hänger
utanför. Armarna viftar fram och
tillbaka. Kapad. Till intet, jord.

 
Nötskrikorna flyger tre och tre.
Fastnar. Fjädrar avslitna. Skri i
luftrum. Motorklipp. Haveri. Avsågad.
Skådad. Tillklippt. Här har du din
handske. Den kanske passar i annat
tyg. Ett risgryn kan bli flera. En fjäder
ett duntäcke. Högt viskande. Sovande.
I en annan del. Handsken sitter där den
ska. Oformad. Oförberedd. Stillad i en
flod av det oönskade. Avskalad. Med
ögonbindel. Utan kött.

Andningsuppehåll

Sänkt syremättnad

Veka stänglar med doft av citron.
Tentakler i glasvas. Glaskupa.
Tidsfrist. Det piper i mitt öra nu.
Gitarren riffar och piffar runt i
tillvaron. Mitt förkläde är svart. Trasan
sur. Men jag torkar ändå, arbetar på
ackord. Leta i källaren. Där kan du se.
Ett famntag av blåst och jag stryker
med. Påverkad. Kan inte stänga locket
alls.

Nu ställde jag den här. Det grumlas i
luften. Mitt barn är försvunnet. Men
gräset är grönt. Och bänken väntar tom
i solen. En järngrind. En gunga av
gummi. En ek så stor. En fjäril i rött.
Bildörren öppnas och stängs. Jag
kryper längs den röda tegelväggen.
Letar. Skriker. En liten springa bereder
plats även åt den minsta. Ett fönster
blir två och jag kan se rakt igenom.
Till andra sidan. Där leker barnen.

Flip flop och smyg. Foten drar över
golvet. Skrammel i öronen. En värme
smyger över min högra axel. Trasigt
kan jag tänka. Ett tecken och jag
undrar. Vilken färg. Är den tjock.
Säkert minst tjugo centimeter. Barnen
ler med blommig mössa från
sextiotalet. Blommor utan blommor
och kanelbullen fastnar i halsen. Har
du verkligen mätt ordentligt, jag kan se
att det är två man ska vara. Fast jag
når inte över.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − tolv =