Meny Stäng

Magdalena Kovac

Illustration: Åsa Palmborg.
Illustration: Åsa Palmborg.

Journalist och poet som föddes i Jönköping 1981. Hennes lyrik är präglad
av småstaden, med skarpt öga skildrar hon dess fulheter och finheter,
aldrig utan hjärta och alltid med glimten i ögat.

 

Se och lyssna när Magdalena Kovac läser ”Småstadstjej”.

Småstadstjej

Jag kryssar i enkäter
Försöker hitta svaren
Jag kryssar mellan byggen
Försöker komma ut
Den här stan spärrar in
När den bygger in mig
I sina nya projekt
Men jag står på mig
När jag skriker
Åt nyinflyttade stockholmare
Som tror att de är
Så jävla storstad
Att okej
Jag är en småstadstjej
I en småstad
Och alla mina vänner är småstad
För det
Är en kärleksförklaring
Eller ett förlåt
Ett medgivande av misslyckande
Ett pardon och ett bon appetit
För när Nya Skärgården
Glider in i hamnen
När bommen fälls ner
Över rälsen
När Sonny cyklar genom stan
Och när Maj-Björn skriker
Inne på systemet
Då vet jag var hemma är
Och jag kan doften på ettans buss
Med ögonbindel kan jag kryssa
Mellan spyorna utanför O’Learys
En onsdag, fredag eller lördag
Och kryssa versaler i korsord
I kanalen
Tills nackspärren sätter in
För jag är en småstadstjej
I en småstad
Och vem fan är du

 

 

Dunkehalla

På höjden ovanför stan
Allt ser enklare ut
På avstånd
När man inte ser detaljerna

Enklare

Jag följer dig och din cykel
Du skjutsar när det är rakt
Jag håller lätt i din grå luvtröja

Lätt

Har din doft i hela näsan
Och i hjärnan med
Men den tränger inte bort känslan

Sjukdom

Att vi är sjuka, ruttna ifrån
Och jag har slutat äta
För jag ser vart vi är på väg

Nedförsbacke

Så jag håller käft och tänker
Att hundra dåliga dar med dig
Är bättre än alla utan

Blundar

Så vi rullar hem till dig
Utmed en stad i majmörker
Som inte kan göra nåt
För att rädda oss

Slut

 

 

Jag är ingenting

Jag är ingenting
Jag är en förlorare
i dig
Förlorat alla 1000-dagarskrig
Med kända och okända män
Jag är en förlorare
Ett ingeting för dig

Fallen i den här stan
Halkar på kafé
välter bord

Har halkat runt i flera år
Tappat 1000 dagar
1000 gånger

För blondiner har inte roligare

Och Jag har rusat
med brunstiga tjurar
genom den här stan
Bränt nybyggda broar
Innan cementen
ens torkat
För att hamna
på din kajplats
För att halka ner

Och Den där sjön
har ingen botten
Ingen sträcker sig
Efter ett hopplöst fall

Och jag är en samlare
Samlat på ögonblick
Med dig
Har ett helt hjärta fullt
Nu bränner de på näthinnan
Bränner sig genom magsäcken
En vacker dag
bränner jag ner
Din jävla segelbåt

1000 dagar
1000 dagar
för att bli din
I fem brinnande sekunder

 

 

När stjärnorna lyser

Det är så mörkt här
I den här lilla stadens gränder
Och bakgator
Mellan barerna
Och mellan Raggen
Mellan dansgolvet och pizzerian
Mellan din port och din säng
Jag spyr inne i ditt badrum
Vill inte väcka dig

Jag är väck

Och jag vet att du och jag
Aldrig kan bli
Fast du bjuder in
Och jag följer med

Det är så mörkt här
Mellan ditt badrumsgolv
Och din knöliga säng
Mellan avståndet
I vad jag behöver
Och du har råd att ge
Mellan sjöarna i min stad
Och gruset som knastrar
under mina fötter
Du kysser mig på bron
Avstånd
Mellan vinter
som vägrar ta slut
Och våren alla pratar om

Det är så mörkt här
Ibland blir det väldigt tyst
Väldigt ensamt
Men så säger nån
Men du
När det är som mörkast
Lyser stjärnorna som mest

 

 

kallaste vintern någonsin

Det känns
som den kallaste vintern
någonsin
Men vågarna fortsätter
att rulla upp
på Huskvarna strand
Vättern vägrar frysa till än
Och träden
står kala på stranden
Tappat alla blad
och ser döda ut
Men de vet nog
Precis som jag
Att kylan passerar
och att nya blad brister ut

Det blir aldrig värre än så

På andra sidan
glänser Bankeryd
Ljusen vägrar dö ut
På Volvo, villa och vovve
Och någon sa att jag
var välkommen ombord
på deras båt i Huskvarna hamn
Men det verkar inte vara
den famn jag sökte
När den kallaste
vintern någonsin
Sveper runt mig
Tar ett stadigt grepp
För att inte halka ner
Halka mer än jag gjort
När jag värmer mig
med en tanke om dig

 

 

En bra plats att leva på

Vi har vandrat
Genom vår bygd
Förbi våra sjöar
Smekt barken på björkarna
Nere vid reningsverket

Om nätterna
viskar vi till varandra

En bra plats att leva på
En bra plats att dö på

När vi inviger sommaren
På piren
cyklar genom stan
Äter tiptop på stranden
Håller hand i kanalen

En bra plats att leva på
En bra plats att dö på

Vi ser regnet genom
Johans caféfönster
Fikar med våra vänners barn
Sår frön inför framtiden
Hoppas på bättre tider
För vi är byggda så
I vår lilla kommun

En bra plats att leva på
En bra plats att dö på

Vi sitter kvar för länge
i tjocka koftor
På stans uteserveringar
Vi släpper sommaren sent
Innan vi slänger upp
Blinkande julljus
Och släpar in oss i kyrkorna
Alla dem vi samlar på
I vår lilla stad

En bra plats att leva på
En bra plats att dö på

Och så ibland
Förvandlas allt till kriget
Batonger och eld
När vårt hem
Får oväntat besök
Vi håller oss inne
väntar tills det blåser bort

En bra plats att leva på
En bra plats att dö på

Vi överlever årstiderna
För vi är insjöfolk
Småstadsbor
Stolta hjärtan
Vi bygger på höjden
I vår lilla bygd
Och du kan se mig
Nere vid reningsverket
Står på Huskvarna strand
Väntar på varje årstid
En dag står jag staty
Viskar i vinden

Här levde jag
Och här överlevde jag

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 + 3 =