Meny Stäng

Simon O. Pettersson

Illustration: Åsa Palmborg.
Illustration: Åsa Palmborg.

Jag heter Simon O. Pettersson, och är fil. kand. i tyska. Jag har breda humanistiska intressen, men en särskild kärlek till poesin. Jag tror på poesins möjligheter att finna nya vägar till språket och till tanken. Poesin är för mig ett stålbad, där prosans vidlyftiga utanpåverk lyfts bort, och det som återstår är rent språk, ren tanke.
Barnatro

Som spetsfundigast var man
i teologin när man inte visste
betydelsen av ett ord som
spetsfundighet
När man drack direkt ur källan
utan att bry sig om att den kunde
vara förgiftad; när man vågade
tänka varje tanke till slut, och
alltid genast påbörjade en ny

 
Gnostiskt samkväm

Prästen dansade på bordet
Var glad och predikade ordet
När vi trodde att energin tröt
En talande tystnad samtalet bröt
Det var dags för apokryfer från Nag Hammadi

Det var hisnande visioner
Demiurger, exstaser och eoner
Vi skulle frälsa oss själva inifrån
Kroppen var blott ett kortvarigt lån
I den gudomliga gnistan bestod vi

När den gnostiska kosmologin
Dissekerats till vodka och grenadin
Ja, varenda liten millimeter,
Av allt vad Valentinus och Simon Magus heter
Bestod blott ett ord – i form av ett väldigt skri:
Ti-obe!

Fotnot:Ti-obe är transkriberad koptiska och betyder ”jag är törstig” – en av Jesus sju yttranden på korset

 
Uppvaknandets mystik

Det är i broarna,
i övergångarna
man verkligen lever
ett tillstånd av stillhet
är passivt, overkligt,
undandrar sig
varje förståelse
ett bakgrundsbrus
och ett bortomvarande
I uppvaknandet finns
dynamiken, det levande
i det stora religiösa
uppvaknandets
svindlande insikter,
men också i väckarklockans
uppfordrande ringningar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × två =