Meny Stäng

Tina Persson

Illustration: Åsa Palmborg.
Illustration: Åsa Palmborg.

Tina Persson, f 1962, bosatt utanför Växjö. Har skrivit aktivt och offentligt sedan ett tjugotal år, jobbat som taltidningsredaktör, sedan som recensent, och krönikör. Har precis givit ut ett diktcollage under titeln Till Nattens Gudinna, sånger från en sjunkande kontinent. Utgiven tidigare med: Sjunger mig in i dig, Artéa Förlag 2005, Högläsning för hundar, Artéa förlag 2006. Album för förlorade bilder, 2012.

Medlem i konstnärskollektivet Italienska Palatset i Växjö. Har framträtt på olika scener, med tonsättare, musiker och andra poeter. Uppträtt på Kosova Art Gallery, 2008, samt medverkat i FLO, Festival og Literatures i Orllan, Kosova aug 2013. I okt 2013 medverkar jag med en kortfilm i samband med ett kulturutbyte mellan Växjö, Italienska Palatset och Schwerin, Tyskland.

Ur Till Nattens Gudinna
Sånger från en sjunkande kontinent

 

Lyssning
Hördes inte svagt en sång,
men vem har tid att lyssna?
Bara markens sprickor
Det var den blinda kvinnans sång
Hon som fick syra kastad över sig
Hon, vars ungdom begravdes den dagen
Kom sjung den blinda kvinnans sång

 

 
Vittnesbörd
-Jag såg

Vittnets börda:

-Jag såg

Hörde ni något?

– Jag tror jag hörde stenen sjunga

 

 

Metamorfos
En kvinna var det, vit var marmorn
Den metamorfa bergarten,
kanske den penteliska, från berget
Pentelikon som rimmar på Helikon
Jag tror att hon sprängde sig ut
ur urminnes tryck, reste sig
och gick, levande ur stenen
En kvinna var det, vit var marmorn

 

– Lyssna till stenarna, sa herden
vid Preveli gamla kloster på Kreta
Lyssna! och de kommer att tala
Bergen skriver inte heller förgäves
sina hårt sammanpressade brev
om lerans flykt utmed sluttningarna
Nu lossnar allt igen som hudflagor, som
om en titanisk hand kliade jordskorpan, se!
Husen närmast rymden blöder ur fönsterna

 
Minnet är en kvinna
Minnets Gudinna, Mnemosyne, var Titan
dotter till Uranos och Gaia, därför måste
minnet vara kolossalt, övermänskligt
Är det därför vi också måste glömma,
därför att minnet blir oss övermäktigt?
Sjung, om minnen som blivit till sten
i hjärtat, sjung i kör om vad minnet
inte orkar bära, inte förmår lyfta
Besjung att minnet är kvinna, titanisk
Men att makten fråntogs henne, gång på gång
Önskan
Vill nå in i stenens innersta ton
Sjung fram Eupheme i mig!
All levnads sång är transparens
Därför måste stenen spricka,
släppa tyngden av det våld som styrt
-också under mejselns hugg
Format oss

 

 
Pnyx är en kulle, demokratin
ett berg man knackar i tills stenen
bryts ner i stycken, smulas till grus
Hur mäts sorgen i en människas ben
för dem som ser berget brytas ner?
Jag sveper schalen tätare mot natten
Springer, springer fortare, litar inte
på den som säger att han ger mig skydd
Täck upp för mig syster, spring sen
Kasta plagget som hindrar dina ben!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × två =