Meny Stäng

Sandra Jönsson

Illustration: Harriet Gullins Lysande
Illustration: Harriet Gullins Lysande

Sandra Jönsson (f. 1986) är en varbergsbo som ganska nyligen fyllt 28 och när hon fortfarande var 27 lovade hon sig själv att 2014 skulle bli hennes år. 2014 är nog hennes år, för det här är året när hon till fullo börjar leva på att skriva. Sandra Jönssons skönlitterära texter har bland annat varit med i Tidningen Kulturen, Medusa, Fri Haiku, Bonne Nouvelle och Populär Poesi.

Du kommer att läsa postinterpunktionella sånger ur pygmalion version x2070, ett växande rymdepos som bygger på den antika myten Pygmalion och som är förlagd till en framtid. Ett outtalat diktjag förlorar en älskad när körsbärslunden går under och bestämmer sig för att återskapa den förlorade som en robot. Medan denna någon får ett liv i en ny gestalt får vi ta del av en resa genom dåtid, nutid och framtid; det stillastående som är i rörelse. Sångerna nedan är tillbakablickar på hur det var i körsbärslunden före dess undergång.

 

sånger ur pygmalion version x2070

och en efter en slocknar lyktorna och hemma har vi klistrat självlysande stjärnor hundraårigt skräp som lyser i gulgrönt

***

plancktid vad finns det att förstå

du sår ett frö av stjärnstoft som växer växer och växer exploderar i ett fyrverkeri utan åskådare och strör stjärnor materia antimateria mörk materia galaxer stjärnor igen och igen gaser ja gaser och planeter och skördar din frukt i att universum är ett utvändigt du men vad är du något som mäts i sekunder

***

och när så avstånden är avklarade vart ska vi färdas sa jag och vi log åt väskorna som väntade på oss i hallen

***
köat sedan föregående skymning och återvänder utan biljett

***

annonsen lyder

såhär besöker du en annan planet ett lasersnitt över bröstkorgen och nanosköterskor som baddar med kompresser och stänger inne vad som än vill ut hjärtat måste aktas noga när bröstkorgen knäcks av händer av kirurgiskt stål vilken innovation och lungorna med yttersta försiktighet flyttas ur kroppen för att kastas till hundarna och lungor av påkommen bioteknik intar tomrummet alltmedan nanosköterskorna nu tränger in och läker om ansiktena över dig mest liknar pixlar som läcker blunda och vakna på venus lungkapacitet för co2
och den når oss

***

skickar signalen genom alla kanaler hela universum kan höra universum är hopkrympt till det kännbara
olycksfågeln profeterar hon den vackra som kramades av en orm och fick synen att skratta åt
signalen förebådar mörker

men körsbärslundar lyser alltid i rosa dit inget mörker kan nå och skratt kan höras och det skrattas och det rycks på axlar och det glöms och glöms lite till

skickar signalen högre än alla rymder mörker att omslutas av

himlar ska falla livet är en evig metamorfos res uppåt och lämna allt i denna form inget består
himlarna som ska falla föll och mörkret som ska komma kom som när fågelns bleka fjäderdräkt sänker sig fjäder för fjäder och omsluter samtidigt som den målar tomhet och förluster

signalen fortsatte att ljuda och skratten var de som glömdes bort

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 + sexton =