Meny Stäng

David Zimmerman

Illustration: Harriet Gullins Glädje
Illustration: Harriet Gullins Glädje

David Zimmerman (f. 1993) studerar för närvarande statskunskap vid Uppsala universitet efter att tidigare ha studerat konstvetenskap. Experimenterar dagligen med uttryck genom musik, illustration, fotografi och text, och har helt gett upp idén om en röd tråd i livsverket.

 

Politique

Agathokles av Syrakusa
född krukmakare, levde
ett ondskefullt liv.
I handen höll han lidandets
hävstång

Kartografer
sökandes efter våldets
praxis, i ett blödande öga
terra; territorium; terrorism:
en gränsvakt vilar
vid ordets
utkantsområde.

Lastfordon frustar
avgaser
längs en orange grusväg
kol; kolera; koloni:
      Goddag monsieur Cherrière
      hur var kaffet?
Kaffet i Algeriet
ras; rasism; raseri:
       O, en sådan död!
rebellen: Nej mor, storslagen

Ett flygplan landar

invid floden, det är
natt i Cernăuți
dödskoefficienten, döds
kapten; kapitalflykt – kapitulera:
den siste oligarkens hand
den siste oliktänkarens blödande
öga

 

Ostpreussen

Östersjödimman drar räls
genom huset
beläget mitt i tidens
vågsvall, ut till
militärflygplatsen och ryssen,
skulle komma den
här gången.

Sängliggande, tanken
förlorade sin
spegelbild
när en gammal mun
bet av
ordet på mitten,
några sista vokaler att
tugga på
suck:
tillbaka. Fadern var mjölkare
med te från fronten
virrade han bort sig
i ödemarken
biografisk notis:
kom aldrig till ro
suck:
vintermor. Med mödraarmar
bära dem över artilleriet
mödratystnad, mödragråt
kom aldrig till ro
suck:
med Illiaden
i händerna
och med smak av
finsk whisky flera
år senare

wir sin die seinen
lachenden munds

 

Inte här

Till påsk
blir tillvaron rikare
på frånvaro

födelsestadens vatten
sjunker in under husen
människor
saknas.
Magnolia –
genom spruckna
fabriksfönster ser jag
ett vingslag
duvorna därinne i
drivor

öppna portar, men
ingen kommer
bara frånvaron av minnets
efterkonstruerade nu
där kött, blod, citronsås
livet, är

nu, någons minnen
försvinner
helt spårlöst
och stränderna sjunker
undan

 

Enfaldig lyssnare

Strand, pir
Klaipėda, 1942
Fartygens samtal, havsspråk.
Utspritt flimmer
i svalt mörker

Fåglarnas samtal
lövverk av fågelord
Klockornas
samtal
kodade sekunder
genom tapeten

och i en helt annan stad:
brevkniven, synkroniserad
med kompassen som
Lucinde fick

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × fem =