Meny Stäng

Fyra (icke-)ghazaler av Calle Flognman

 

det är sent och frukterna slut
somna och vakna är samma

överblivna programledare fastnar
i eterhavets trötta sargasso

har vi redan lagt av med kindpussar
vad ska vi nu ta oss till

antikens filosofer brötar runt
i skogen. dryaderna lipar

dikterna klibbar som blöta löv
hur står de ut med varandra?

jag ropar på stendöda ekelöf
nej förresten, på själva ropandet

 

*

 

vinterminnen, varför är ni så svåra
att återkalla. är det dofterna?

bara i kväll, bara i mina ögon
kan stjärnhimlen vara du. du faller

tar av mig mina masker men även
mitt eget ansikte. nu kan jag se

som är alldeles för stort att förstå men
för litet för att falla till marken

astronomiskt avlägsen, säger du
i ögonen ser jag förvandlingen

 

*

 

barnen läser högt för varandra om
den lilla lilla gummans vrede

solkatter dansar över bordsytan
duken, tidningen, kinderna

vid sidan av reportaget om den fina
äppelskörden, en notis om nåt mord

mamman försöker förklara för mig
varför det är så svårt att älska

jag säger det så tyst jag kan, ändå
stannar äpplet mitt i fallet

 

*

 

vi är drivved. stormen har passerat.
vågor sköljer upp oss på en strand

vansinnet svalnar. avståndet är
det enda som skiljer oss åt

stenarna tiger sig genom nätter utan
ord. vindslipade minnen

nonchalanta lilla flintbit. ligg du där
och bara finns. men så länge!

vågorna skvalpar slött inför det
avlägset oväsentliga

världen balanserar uppochner på
ett enda sandkorn. du är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 16 =