Meny Stäng

Jenny Eriksson

Jenny Eriksson är född 1992 och bosatt i Gävle. Hon pluggar biblioteks- och informationsvetenskap, jobbar som föreläsare och bloggar om böcker på pappersfagel.se

Slända. Foto: Åsa Nyberg
Slända. Foto: Åsa Nyberg

 

Åkte buss

Han talade spanska
och ritade luffarschack på det immiga fönstret
spelade med sig själv
suddade ut
ritade
suddade ut

Han lade huvudet nära halsgropen
och sörjde sin egen vinst – för det är ingen idé att vinna mot sig själv
man vill ju vinna mot andra
hållplatser ropades ut
kantiga vändningar
hållplatser ropades ut

Han talade spanska
och berättade om färger och den första snön
sånt som jag minns att jag lärde mig i skolan
orörd stoppknapp
han glömmer bort att trycka
orörd stoppknapp

Han var en människa som jag inte kände
jag förstod litegrann av vad han sa men inte allt
min skolspanska räckte inte till
men jag förstod sorg, luffarschack, imma och uppgivenheten
jag gick
klev av bussen
jag gick
klev av bussen

Han talade spanska
och ritade luffarschack på det immiga fönstret
bussen åkte vidare
suddade ut
ritade
suddade ut

 

Jag kallade henne för Kråkan

Jag kallade henne för Kråkan på norra
hon bodde i det vemodiga hyreshuset
och behövde alltid låna ljuset
men hon lämnade aldrig tillbaka det

Hon var VAKENHET och jag var SÄKERHET
vi hade livsabstinens
och vi skaffade oss krigskompetens
söderåker efter söderåker

Kråkan på norra krigade färdigt
hon hann aldrig hit till söder
hann aldrig flytta till stugan på landet
hon hann aldrig plugga sin master

Ett krig under gul landstingsfilt
kriget mellan solkiga väggar
och låsta fönster
kriget med henne själv

Jag får det bekräftat på dagens eko
”ett sjukhus rapporteras saknat”
men jag vet att de menar henne!
jag vet att de menar henne

 

Någon annans hud

Hon har växt
hennes hud har blivit för trång
Hon gömmer sig i färger
vill vara musik
vill vara dans
hon blir en älva i staden
älskvärd
hon blir ett fenomen i natten
attraherande

hon är ljuset som förtär asfalten
hon gör allt vackert
vill vara vild
vill locka av skorna
hon vill förändra tanken,
världsbilden och döpa universum
förförande
hon är förgörande

Hon är en klåda
som kliar vansinnigt mycket
som kliar i den alltför trånga huden
huden är inte hennes
hennes saga är bara ett lån en stöld en lögn
men hon fortsätter växa
in i en annan människas själ
in i någon annans hud

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 3 =