Meny Stäng

Maria Vedin

Maria Vedin är född 1956 i Jokkmokk där hon fortfarande bor. Hon debuterade 1993 och 2007 tilldelades hon Albert Bonniers stipendium för diktsamlingen Ge mig diesel. Hennes elfte diktsamling Leprakolonin utkommer september 2014. Titeln är en metafor som anspelar på samhällets omdaning av unga individer, i en anstaltsliknande miljö, möjligen ett sanatorium. Kulturen smittar de unga medvetandena.

Fot. Foto: Åsa Nyberg
Fot. Foto: Åsa Nyberg

Den diktsvit som publiceras här ingår i ett pågående arbete med titeln Det nya livet, efter Dantes Vita Nuova.

 

skatungen faller genom rymden
genom granens galaxer
och landar i min barndoms by
under stjärnan
på den eviga frosten

varje liv jag inte räddar har ett pris
harkranken
flodpärlmusslorna
pilgrimsfalkarna
och dig

du är på väg till det andra landet
det är som i en saga
månen förvandlar dig
du reser till framtiden
men jag blir kvar
allt smakar blod

det är öknen som breder ut sig
och brandröken
solnedgångens (skönhet förklaras)
det är inte en begravning vi ska gå på
jag vill också känna blodet rinna ut ur kroppen
hjälpa dig
det brinner i din kropp
det här är en krigszon

 

kom tillbaka
kom tillbaka till mig
det där glittret på ytan
dina ögon som öppnar sig
du kommer tillbaka till mig

jag visste inte att det var lammet jag mött
ditt blod tränger genom skapelsen

vi är ute och går
vi lämnar jorden
det här är ingen plats för oss

det är en vind som kommer
trollsländorna flyger upp från älven
det är din musik som hörs
det är det nya livet som kommer

1 Comment

  1. Annamaya Öhlund

    Vad bra du är Maria! Måste läsa mer av dig. Tycker om textens surrealism. Inledningen är strålande med skatungen…och jag ser Klubbudden framför mig…jag ser älven. Stolt över att ha en så duktig poet från hemtrakterna! Minns dig från dramalektioner på Västra när jag gick på mellanstadiet. :o))) (Åke Öhlunds lillasyster)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 4 =