Meny Stäng

Johan Jönson

född 1966, uppvuxen i Sundsvall men bosatt i Stockholm. Har varit nominerad både till Nordiska rådets litteraturpris och Augustpriset. Publicerade i år diktsamlingen Mot, vidare, mot på Bonniers.


 

Besök med sten

 

 

På besök

i Bergslagsbyn, igen,

och igen; för att erfara

ett undflyende förflutet

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiGår omkring

i det nedlagda gruvområdet,

i ruiner från en förlorad framtid,

ännu en    Mot berlinergrå himmel

reser sig den cementgråa laven

som en tom, ihålig monolitkuliss     Vinden

genom utslagna fönster och trasiga, hängande portar

gör en evigt dov flöjt

av tid     Inuti laven

ett stort mörkt schakt,

som ett gap, ett svalg     Jag släpper ner

en kalkgråmelerad, liten, fossilt asteriskräfflad sten

(en begravningsjudisk / Mandelstamsten,

i  föreslår den skugglösa reptilhjärnan)

Den slutar aldrig att falla:

 

 

Elden stiger

 

 

Jorden lånar

 

 

Snön svävar

 

 

Trätorna fortsätter

 

            *

 

finns ingen sanning, bara varseblivning, percept-
ion, som det heter hos Flaubert (med en omisskänn-
lig ton av just 
s a n n i n g)

 

*

 

Den transparenta bilden

av behärskad världslighet

övergår   som med

   en inverterad farkost

i en ljuskondensation

till den svarta punktens

intensitet och energi

         J a g  s e r

dikten återvända

till bläckets

utopiska  n o l l

 

*

 

skyar   och skyar

av omkringdrivande regn

i ett utbrett landskap

av glömska och kreatur

 

            *

 

vaginans, anus och munnens

oemotståndliga repetition

av sväljandets kastration

 

            *

 

bokens dvala

                drömmer läsaren

 

            *

 

Dikten koagulerar

till koncentration

av kommande förlust

 

Jag ger och ger

av mitt sjuka blod

för att smitta andra

göra de akut dödliga

 

att självskära sig till

”det osägbaras tider”

pilla bort sårskorpor pilla pilla

 

Att låtas låtas    dö

 

            *

 

stoftskapta stoff

som tungans

tysta fjällningar

 

avskrapade från ert

försvunna alfabete

 

            *

 

det varaktiga ansiktet

sjunker i skog