Meny Stäng

Merima Dizdarević

Merima Dizdarević, f. 1983 i forna Jugoslavien. Jobbar på biblioteket Garaget i Malmö. Skriver poesi och prosa på bosniska, kroatiska och serbiska, svenska och engelska samt översätter däremellan.


 

en gång satt jag på ett café

en gång satt jag på ett café
jag satt där i timmar
det var på den tiden man kunde röka inomhus
jag kunde sitta där dagarna i ända
jag gick gymnasiet
min lärare hotade med att jag skulle få gå om ett år om jag fortsatte
på detta viset
han visste dock inte att jag satt på café Erik, nära skolan
och rökte
det var påtårs-tider det
detta beteende fortsatte jag med ganska långt in på min ungdom,
men har numera pengar för att dricka latte
dock vill jag inte längre sitta inne på café Erik för där får man numera inte röka
det börjar bli kallt och jag dricker espresso macchiato på gatan utanför café Erik
det finns två stolar och ett bord utanför café Erik
jag fryser inte ännu, men snart får jag dricka mitt kaffe i mitt kök för där får man röka
där sitter jag mest hela vintern och röker och allt jag skriver på svenska låter så vemodigt
jag har nog äntligen blivit svensk
jag har haft pass ett tag – jag bestämde mig för att söka efter
den gången i gymnasiet då alla åkte till Prag, förutom jag och hon från Filippinerna
men vi umgicks inte när de andra var i Prag. Vi… det fanns inget ”vi”
jag satt mest på café Erik själv
sen kom de tillbaka och berättade att de hade druckit mycket öl i Prag
jag var lättad
jag tyckte inte om att bli full då
några år senare åkte jag till Prag själv och inmundigade värre saker än öl
nu sitter jag på gatan utanför café Erik och undrar om ”Erik” kommer ihåg mig
han heter inte Erik – han är arab
men många kallade honom för Erik – det tyckte vi var lite kul

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − 8 =