Meny Stäng

Daniel Blixt

Daniel Blixt, f. 1975, debuterade 2015 med Utvecklingssamtal (Norstedts).


Ur ”Mentorstid”

En elev är borta från skolan i tre månader.
”Jag har sett pappa gå fram och tillbaka i rummet,
fram och tillbaka.
Jag har sett min bror göra likadant och
jag vill inte bli sån själv.”

Förenkling.
Gemensamma slagord.
Driva på en riktning.
Jag har ett hål inom mig som inte går att fylla.
Det finns en ensamhet i mitt liv som inte kan besegras.

Innandömet.
Jag har läst orden om och om igen.
En människa har tio liv.

 

*

 

Livets början har jagat mig i flera år.
Makten har inget centrum.

De drivs av idéer inom och utom sig själva.
De är fastnaglade av stjärnorna,
stjärnan.

Kärlekens alfabet.
De frågar hur det är att födas.

 

*

 

Sonen härmar fadern.
Ur intet uppstår allt.

Den ene vill nå evigt liv,
den andre finna utplåningen.

Det förlorade paradiset.
Som svaret på en förflugen fråga.


Ytterligare fyra dikter ur sviten kan läsas i tryckta Populär Poesi nr 32: Medlemskap