Meny Stäng

Mats Hansson

Tjärlekar
Illustration av Linda Ågren

Tjäran bet sig fast i sulorna
styrde oss i uppförsbacken

Konturerna av munnen,
röda läppar som ett utlagt bete

I gatans dunkla sken
drogs vi till den högsta punkten

Någonstans i gränslandet
på Götgatspuckeln
gav jag upp

Och bara sögs in

*

Jag såg dina fotspår i asfalten
när jag stannade vid trafikljuset

Som störningar
regnstänk och ojämn tomgång

Det var rött sken
och du gick mot det gröna

Läste i manualen att vi var samtida

Så klev jag bara ur

Kysste vi varandra
av glädje mitt i larmet

Röda och gröna kyssar

Som blinkande mareld

*

När morgondagen faller
är asfalten mildgrön

Jag åker med dig
i en eldröd bil
med ny luft, i däck och lungor

Vi tankar med ögonblicket
renat från sorg och smärta
med en tom vägkarta, utan GPS

En slumpgenerator
visar vägen
en mätare som pendlar
mellan bränsle och kärlek

Kanske hamnar vi i
London, Berlin, Paris

Eller möjligen
Ystad, Haparanda, Falun