Meny Stäng

Sandra Norrbin

Sandra Norrbin, f. 1974, är bosatt i Vallentuna och arbetar som kommunikatör. De två sonetterna är hennes poesidebut, efter att hon tidigare har skrivit noveller.


Gungfly

Den kalla marken rämnar framför mig –
från fruset land till öppet svartblåst hav.
Jag stilla står och famlar efter dig,
besvärjelser och löften du mig gav;

den framtid som var vår en hägring var,
det luftslott som jag byggt har rasat ner.
Av tinnar, torn och dröm finns inget kvar.
Den storm som river – nu min kavaljer.

Jag skriker ut men vinden dövar mig,
min kropp förvrids likt vindens märkta tall;
djupt inom mig ett slagfält och ett krig,
en kamp för liv mot vind och våg så kall.

Jag söker land, fast mark under min fot,
där själen min får växa och slå rot.

 

Solbesvärjelsen

Släck stjärnorna, ge plats åt gryningen –
bort med det mörka, locka värmen fram,
smek varje vrå, låt se förvandlingen
från fruset land till yngel i var damm.

Låt isen brytas loss från frusen strand,
den vita älven skicka ut sin våg.
Det liv som vilat under snö och sand
till gryning väcks, ur natten, blott prolog.

Ge hopp om liv och kärleken oss åter,
låt ljuset stiga över himmel blå.
I gröna knoppar vi nu överlåter
vår offergåva, eld som brinner grå.

Från slottets backe hörs en välkomstsång,
en hälsning till den vår som kom med språng.