Arvid Svenske

Försvarslöshet

Jag har tillräckligt med dagligt bröd, så det tänker jag inte spilla någon tid på. Det är inte det viktigaste problemet. Problemet är att få ner det utan att storkna av det.

Problemet är maskarna som krälat och krupit i jorden, gnagt som små Nidhuggar och kontaminerat det med sin närvaro. Problemet är att de korn som malts till mjöl för att få fram det där dagliga brödet, att de anlupits av bladlöss och mjölbaggar och pickande storkar. Det som är problematiskt är att de genmanipulerat brödet så mycket att jag är brödet och brödet nästan är jag. Vi är släkt, vi är som bröder och hur skulle det nu se ut om jag åt min broder, åt mina barn, åt min familj.

Kain. Abel. Kronos. Gaia.

Som en Monty Python-sketch växer vi ballonglikt, matade av automatiska maskiner som så fort vi trycker på en mikroskopisk liten elektrod i vår hjärna klickar till.

En ständigt strömmande flod av Coca Cola, mint julep, root beer, Trocadero (fast det finns andra märken). Estrella, OLW, Coops egna med sitt fredagsmys. Fast det finns också andra märken. Mamma Scan slaktar djur för oss, men det finns andra märken, Heinz mördar tomat för oss, men det finns andra märken. Santa Maria fixar tex mex-fest för oss, lagom till Mello, men det finns andra märken. Pastan- Barilla- kokas på löpande band (fast det finns andra märken!) och jag tror nog att jag till slut väljer Pågen fast det finns andra märken.

Ibland luktar Sofielund bullar, ibland ingenting. Men det är de dagarna, som inte luktar någonting, det är då livet ber som mest om att bli älskat. Det var då jag bar dig i vattnet, det var då jag gjorde upp martyrplaner, det var då, på sådana dagar, som jag tänkte ut allt.

Herre, giv oss vår dagliga bröd. Visst, mata in små mynt i jukeboxen så kör vi. Här ska du få, här.

Här: flatbröd, gatbröd, matbröd. Pinnbröd, rinnbröd, finnbröd. Baguetter, dinkel, formfranska, surdeg med låång lång jäsningstid, rostbröd, lantbröd, levain och Lingongrova (det finns… ja, ni vet), croissanter och små frökusar, skärgårdskakor och injera-bröd. Ciabatta, petit blanc, vallmofranska, bondbröd, frasrost, hårdbröd, mjukbröd, fitnessbaguette och petit valnöt.

Inte är det bröd som fattas er, det måste vara något annat!

(Tomheten på varuhus 21:58 när vakten fipplar med dosan)

Inte är det butiksbrist ni känner, jag känner er och tror att det kan ligga något annat bakom, något betydligt mer freudianskt.

(Vissheten i varje nyöppnad gallerias första glansdagar, den vissna tomma blomsterdöden hos de som stått några år och avfolkats och fått självaste döden som patina)

Jag har tillräckligt med dagligt bröd, så det tänker jag inte spilla någon tid på. Det är inte det viktigaste problemet. Problemet är att få ner det utan att storkna av det. Problemet är andra som aldrig får det där dagliga brödet. Problemet är våra tv-galor med surrande flugor och barn med svällmagar där vi tror vi löser världsproblem. Problemet är att Edward Blom får beskriva att han ”mår bra av kraftig mättnad” och att ”barnen på tv” (som vi aldrig kommer att se som något annat än just ”barnen på tv”) inte får beskriva det. Problemet, tja, Problemet är att vi vet Problemets exakta karaktär, dess omfattning och utformning och utbredning och vad vi behöver göra åt den. Problemet är att den globala kapitalismens triumf- och segertåg genom världen förstör miljön, ökar klyftor mellan människor och i sina spår skapar modernt slaveri. ”Modernt” slaveri. Problemet är det här: att vi vet exakta vad vi måste göra men vi gör det inte, vi förmår det inte och vi storknar av våra fitnessbröd.

Det finns andra märken, det finns andra märken och det gör vi oss själva gång på gång uppmärksamma på. Hen är nu inte här och kan försvara sig…

Problemet är att de ofödda som kommer att födas (inte de ofödda som aldrig kommer att födas, vilket är den sorgliga majoriteten och INTE ett argument mot abort) inte är här och kan försvara sig. Problemet är att det är de som inte längre är med oss som inte får komma hit och försvara sig. De som vet allt om vad som kommer hända, i framtiden och bortom det, är inte här och kan försvara oss. Å, försvarslösheten. Försvarslösheten mot den annalkande stormen, det är Problemet.