Auguste Angelöf

Tre dikter

1.

Förföljelse

poesi är förvrängda gissningar om världen
träden värker i perfekt symmetri under vintern
och i dig finns eremitaget under regn
ett leende intill gatulyktsbelysning
men jag ska inte förälska mig igen
jag ska inte styra dagordningen
men dö
i ett paraply av tankar och tankar på paraplyer
även om det inte är helt osant
att säga att vi ibland är odödliga

 

2.

även om jag inte kan lägga blommor för ditt bröst
kan vi titta på azaleor i parken
upprepa deras namn: Mont Ventoux, Kassandra, Oasa de Lo
hyra in oss som gäster i gräset vid vattnet
känna stråna mot tinningen och kinden
klara när vi dränks av månsken och stjärnor
för vi är de som har glömt tid och kläder
glömt identiteter och ideologier
vi är barbröstade mot världen
och äter dess plågor

 

3.

vilka saker finns i ditt rum
du får öppna byrålådor i mitt
jag har en vilja att bli blottad
stå helt naken, utan huden klädd i
snöbärsbuske och statyettfötter
medans vi tar oss uppför the amazon

vi är växter kapslade i glas
självförsörjande,
det enda vi behöver är sol
och inte alltid varandra