Carin Eriksson

Jämtlandssommar

Vid den stora sjön
där pappa växte upp
kastar vi smörgås
en sommar

Farbror väger orden
och har en folkilsk hund
Vi sväljer myggor när vi andas
och letar elljusspår
för även småbarn vet
att goda mänskor aldrig klagar
och springer över myrarna
som Gunder Hägg
rakt in i framtiden

Vi följer pappa
tripp trapp trull till björnbärssnåren
där stenrösen med döda kungar
bara syns för den som vet
Sommarvinden där är höstlik
men spöken hör till sagorna
och jordkällarn där Lycke dog
har inte plats för annat
än potatis

Pappa är sig inte lik
och pratar dialekt
fast bara vi finns kvar
vid frukostbordet
Farmors mjölkningsmornar
och farfars kolarår
får smak av tunnbrödet och tjockmjölken
och strösocker som mamma köpt
på macken intill ån

Stenarna vid sjön
är solvarma och svarta
men de vi sparar
är dom gröna, slipade
av krossat glas

 

Om du vill

Glöm mig inte, trots att nya minnen inte skapas
Glöm mig inte, trots att vår blir höst och vår igen
Glöm mig inte, trots att tvättstugan ska städas
Glöm mig inte, trots att barnets röst är som champagne

Om du vill så finns jag kvar bland fjädermolnen
Mina andetag som vårvind i ditt hår
En vintermorgon är jag domherren vid fönstret
En sommarkväll; svalan som satt bo
När hösten kommer faller jag med löven
I trosviss frid och utan ånger eller tårar

Om något finns att tro på, låt oss tro på det
Om någon glimt av hopp finns, låt oss finna den
Om kärlek är det största, kan du ge mig det?
Om döden är det sista, kan vi blidka den?

I dina minnen kan jag leva
Som den du vill att jag ska vara
I dina minnen; i trots mot evigheten
I dina minnen ljusare belyst