Bo Sundström

från utsiktsplatsen
såg vi saknaden gå i arv
från den ena generationen
till den nästa

*

och vi såg villabarn
få ångest på silverfat
och du sa:
det är märkligt hur artigt de tiger

*

om natten
sov vi intill tanken
att varje ansikte
till slut får vila
att människor
genom tiden
är böcker
brända på bål

*

dina drömmar
håller sig för skratt
bland väntande orgasmer

*

mitt hjärta
är ett korthus
som en treåring byggt

*

när du doppar
dina tår
i mig
slår du in dörren till en
återvändsgränd
men där
kan vi också bo
gå barfota på golvet
hälla sprit i kaffet