Meny Stäng

Nyquist, Andreas

Andreas Nyquist
Andreas Nyquist

Jag är en värmlänning i småland. Något missnöjd med vår samtid, men trots allt hoppfull. Försöker skriva mig tillbaka till en lugn och stilla plats. Ett berg, en utsikt, ett vatten. Jag släpper orden rakt ner. Orden studsar, ett efter ett, längs bergväggen. Lägger sig tillrätta. För den förbipasserande att fritt tolka.

 

RYSK DOCKA

 

I

 

Du bar barnet långt inne i kroppen,
genom ett mörker som inte vek undan.

 

Påmindes om knuffarna
ute på skolgården.

 

Formade barnet i ett enda stycke
så det inte alls gick att krossa.

 

 

II

 

Ett gammalt minne –
Morfar lyfte mig under armarna,
jag kiknade av skratt.