Meny Stäng

Nilsson, Ann-Kristin

Ann-Kristina Nilsson
Ann-Kristin Nilsson

Jag är en 21-årig mångkonstnär som är född och uppvuxen i Sveriges nordligaste stad Kiruna.

Jag utövar kamerans, akvarellets och poesins språk. Tre konstformer som får mig att känna mig hel som människa och det får mig framförallt att hitta en mening i det tragiska spelet som brukar kallas livet. Att vara konstnär är att ständigt vara på resa inåt oavsett om det handlar om en själv eller människor man möter. Det gäller att ha öga för det andra inte ser.

Sedan jag varit barn har jag älskat att betrakta människor. Jag har skapat mig egna världar om dem och lekt att jag varit en del av dem för en stund. Visst är det roligt att vi konstnärer brukar vara dom människor som känner oss allra ensammast? När det faktiskt är vi som har allra mest med människor och göra. Gunnar Ekelöf var den första poeten i mitt liv. Det var han som öppnade världar som jag inte trodde fanns. Det var han som fick mig att inse att poesi minnsann är lika viktig som vilken annan konstform som helst. Han var guden för ett tag men sedan så insåg jag att det faktiskt fanns andra poeter också. Förra året så vann jag en poesitävling där bl a Ernst Kirschsteiger satt i juryn. Det var en dikt om våga flyga och om att våga lita på en annan mänsklig varelse. Om att våga släppa taget helt enkelt. Jag vann Ernst senaste bok och en liten hälsning. Jag kanske inte hoppade i taket direkt av lycka eftersom det mer är min mammas idol än min egen men det var fint att vinna och ännu finare att det faktiskt var några som förstod mina ord. I framtiden vill jag släppa en bok där jag blandar poesi, akvarell och fotografier. Jag vill visa att man inte bara behöver gå en väg i livet och bara fokusera på en sak för att man ska lyckas. Brinner man tillräckligt mycket så finns det inget som kan stoppa en. Det handlar om att våga. Om att våga möta svårigheter och se dem som något positivt. Om att aldrig låta någon övertyga att det man gör är omöjligt. Börjar man lyssna för mycket så blir man efter ett tag precis som alla andra. Men det gäller att man vet vad man ska lyssna på för att utvecklas i rätt riktning och vad man ska radera. En annan dröm är att få bosätta mig i alla konstnärers stad New York. Men den allra största drömmen jag har är självklart att kunna försörja mig livet ut på mitt skapandet. Jag har något viktigt att komma med och jag ska göra allt som står i min makt för att lyckas. Jag är inte här för att vara som alla andra och bo i radhus med villa, volvo och barn, jag vill förändra, skaka om och väcka människor och viga mitt liv år det. Mitt liv är mitt budskap som Mahatma Gandhi sa.

Du är gammal och bitter
Jag är ung med hjärtat fyllt av fågelkvitter
Du lever på minnen om hur det var förr
Jag lever med handen på framtidens dörr
Du talar om visdom och om ålderns styrka
Att vi er äldre ska dyrka
Jag tror på ungdomens vilja och glans
För det är faktiskt ni äldre som har styrt denna värld ur balans
*
Jag bär på drömmar
Stora som oceaner
Livslust
Större än allt liv
Jag bär på gröna ögon
Ärvda
Av en häxa
Längd
Av min far
Jag bär på sorger
Som skapat mitt inre
Där ljuset
Även fått sin plats
Ibland ser jag färger
Där stigar går
Där löven
Är dränkta med guld
Där fotspår
Visar vägar
Vägar
Där drömmar tar fart
I staden som vävts av seniga händer
Där mitt röda hår
Tar eld
Får brinna
Får en chans
Att ta plats
Jag ärvde så mycket
Jag inte kunde hantera
Borta
Är bara min tro
Jag saknar inget
Men jag tror
Att jag saknar dig
*

Saltvatten
Rinnande nedför brunbrända runda äppelkinder
Stryptag
Runt syrefattiga hjärtslag
Förlorade drömmar
Bortspolade bland undermedvetna krav
Livslust förlorad i evighetens hav
Natten
Större än alla meningar och svar
Som vi människor desperat söker igenom alla våra dar
*

Du trampar runt i din egen skit
Där du varsamt bevarar dina lögner
Du dränker dina sorger med sprit
Och livnär dig på minnen från förr

Du tror att svaret är att döva
Att livet blir lättare så
Allt måste du pröva
Hur fel det än kan gå

Du säger att du föddes utan öde
Du säger i skiten ska jag bo
I mig planterades ingen tro

Du säger att dina vägar alltid varit stängda
Omöjliga att öppna upp
Att allt var planerat
Att det var gudarnas kupp

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv + elva =