Meny Stäng

Nilsson, Ann-Kristin

Ann-Kristina Nilsson
Ann-Kristin Nilsson

Jag är en 21-årig mångkonstnär som är född och uppvuxen i Sveriges nordligaste stad Kiruna.

Jag utövar kamerans, akvarellets och poesins språk. Tre konstformer som får mig att känna mig hel som människa och det får mig framförallt att hitta en mening i det tragiska spelet som brukar kallas livet. Att vara konstnär är att ständigt vara på resa inåt oavsett om det handlar om en själv eller människor man möter. Det gäller att ha öga för det andra inte ser.

Sedan jag varit barn har jag älskat att betrakta människor. Jag har skapat mig egna världar om dem och lekt att jag varit en del av dem för en stund. Visst är det roligt att vi konstnärer brukar vara dom människor som känner oss allra ensammast? När det faktiskt är vi som har allra mest med människor och göra. Gunnar Ekelöf var den första poeten i mitt liv. Det var han som öppnade världar som jag inte trodde fanns. Det var han som fick mig att inse att poesi minnsann är lika viktig som vilken annan konstform som helst. Han var guden för ett tag men sedan så insåg jag att det faktiskt fanns andra poeter också. Förra året så vann jag en poesitävling där bl a Ernst Kirschsteiger satt i juryn. Det var en dikt om våga flyga och om att våga lita på en annan mänsklig varelse. Om att våga släppa taget helt enkelt. Jag vann Ernst senaste bok och en liten hälsning. Jag kanske inte hoppade i taket direkt av lycka eftersom det mer är min mammas idol än min egen men det var fint att vinna och ännu finare att det faktiskt var några som förstod mina ord. I framtiden vill jag släppa en bok där jag blandar poesi, akvarell och fotografier. Jag vill visa att man inte bara behöver gå en väg i livet och bara fokusera på en sak för att man ska lyckas. Brinner man tillräckligt mycket så finns det inget som kan stoppa en. Det handlar om att våga. Om att våga möta svårigheter och se dem som något positivt. Om att aldrig låta någon övertyga att det man gör är omöjligt. Börjar man lyssna för mycket så blir man efter ett tag precis som alla andra. Men det gäller att man vet vad man ska lyssna på för att utvecklas i rätt riktning och vad man ska radera. En annan dröm är att få bosätta mig i alla konstnärers stad New York. Men den allra största drömmen jag har är självklart att kunna försörja mig livet ut på mitt skapandet. Jag har något viktigt att komma med och jag ska göra allt som