Meny Stäng

Svensson, Roger L

Roger L Svensson
Roger L Svensson

Roger L Svensson, från Jönköping. Har bl.a. studerat svenska, litteraturvetenskap och historia. Yrkesmässigt har han sedan 2007 sysslat med marknadsföring inom sökverktyget Google. Är intresserad av litteratur och historia, vilket företrädesvis under senare tid har utmynnat i lite eget skrivande för att själv kanske bidra med sina perspektiv och upplevelser till den samlade litteraturen.

 

Svalorna

 

Svalorna flyger,

sommaren lång,

när de är borta,

är hösten på gång.

(28/6-2008)

 

Tyst fågel

 
En tyst fågel,

är jag idag,

knappt hörs,

mitt hjärtas slag

 

Inga toner,

inga ord,

idag jag framför,

på denna jord.

 

(7/4-2011)

 

 

Nu

Vi lever med minnen,

från dagarna som var,

och vi drömmer drömmar,

om den tid som är kvar –

mittemellan då och sedan,

finns vi här och nu.

 

Varifrån, varför eller vart

– vi undrar –

utan att några svar kunna få.

För vi kom när föreställningen,

redan hade börjat spelas,

och innan den är slut,

lär vi gå.

Vi får endast nöja oss att med att vara,

förvalta och så frön,

allt medan tiden fara,

emellanåt vacker och skön.

 

(16/4-2011)

 

Vårvintervykort från Jönköpings Stadspark

 

Åter en vårvinterskymning i Skjutsarebacken,

hör porlande smältvatten,

som inför den stundande natten,

stilla rinner ner –

ner mot lyckans bäck.

 

Ett litet enkelt vattendrag,

här under rhododendronbuskarnas frusna blad,

som nu föräras kung Bores kristaller,

när ett litet snöfall åter faller –

faller över liten bäck och årstidslös grönska,

vars vattenyta sig nog innerligt önska,

att åter vackra blommor,

sin vattenspegel få förära.

 

Men, gäsp, en betraktare får sig blott nöja,

att i denna spegel se en gammal högrest sten,

som här i backen sig smått uråldrig nu höja,

med inskriptioner som vill minnet,

av det småländska landskapets förnämsta söner röja.

 

Står här i dunklet och anar vad som komma skall,

så här på höjden ovanför Riksbanksbergets lilla spartanska vattenfall,

nu när jag låter blicken åter vandra här runt,

och ser hur Douglasgran och fur,

slår kring parken en dunkel mur.

 

Ja, snart kommer busslaster många,

för att här nya intryck fånga,

skolklasser, tyskar och japaner

sina kameror plockar fram,

för initial fotoblixtvisit under flaggor sju,

med kollektiva klick,

genom kameralinsers blick,

följt av förtäring av värdshusmenyns rätter,

och rundvandring för att mata får och getter,

innan de sig i bussen åter sätter,

och vidare mot nya sevärdheter far,

efter att de i tunnorna endast,

lämnat glasspapperen tomma kvar.

 

 

 

Likväl vi åter snart lär se,

hur diverse band kommer på turné,

och hur Skjutsarebacken fylls av danssugnas,

smått vilt parkerade bilar,

medan de själva mot dansbanan,

i skymningen förväntansfullt kilar.

 

Många danssteg lär det bli på Fröjden,

likväl som månget spring på gräs,

nedanför Bäckabykyrkehöjden,

när de gröne sparkar boll,

och Pyllen från Hallbyläktaren,

på dem håller entréavgiftsfri koll.

 

Snart är våren åter här i parken,

manskör och Valborgsbrasa,

där ovanför sagokonstnärens monument,

och fyrverkeri som får djuren att sig förfasa,

innan den allra första majdagen gryr.

Då vi får evighetens toner smått förnimma,

vid kanonberget i arla timma,

när Frälsningsarmén spelar vacker blåsmusik,

som gör själen Din mera rik.

 

 

Snart ligger ock sommaren framför oss jungfrulig och lång,

så passa på och njut av solsken, grönska och fågelsång.

För en dag faller löven åter över denna park,

och ska multna på höstdaggsbetäckt gråkall mark.

En dag faller snö här igen,

och inga rhododendronblommor doftar i skymningen.

(29/4 – 2011)

 

 

Höstdagar

 

Andas septemberluft kall och torr,

under höstdagars högblå himmel,

känner friska vindar ifrån norr

och ser flyttfåglars vimmel.

 

 

Sen vårnatt

 

Fullmånen lyser tyst och lugnt,

nu rätt lågt ovanför Odensberg,

medan vårnattshimlen så sakta,

antar gryningens blåtonsfärg.

 

Luften är frisk

och från träden jag hör,

det morgonpreludium,

som fåglarna framför.

 

Koltrastsång och finkars kvitter,

allt till Herren Guds ära,

som deras tack för nåden,

att få vingar bära.

 

En helt ny dag oss väntar,

nu när månen snart går ner,

och källan den speglat,

vi åter ska få se.

 

Morgonsolen är ju redo,

väntar bakom Huskvarnas berg,

ivrig att få skänka,

värme, ljus och färg.

 

I Sofiakyrkans gyllene åttameters kors,

vill dess ljusstrålar så gärna glimma,

högt där uppe ovanför staden,

under morgonens första timma.

 

Ur dess gyllene utsträckta armars famn,

får Jönköpingsborna budskapet då åter:

budet om en dag av himmelsk nåd,

från Herren som all synd förlåter.

 

Hoppas då att vi ej glömmer,

vår Fader som i himlen är,

och likt fåglarna lovsång sjunger,

för att nådens gryning åter är här.

 

 

 

Men än skiner månen tyst och stilla

fortfarande där ovanför Odensberg,

medan vårnattshimlen så sakteliga,

antar gryningens blåtonsfärg.

 

Ja, lugnt sover än vår lilla stad,

i gryningsvindens svala sus,

ett Smålands eget Jerusalem,

här i fullmånens bleka ljus.

 

(april 2011)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + åtta =