Meny Stäng

Anrop från underjorden

Av Leif Risberg

Edgar Lee Masters
Edgar Lee Masters. Foto: Okänd

Diakon Taylor

Jag hörde till vår kyrka
och till förbudspartiet;
och stadsborna trodde jag dog av en vattenmelon.
Sanningen var att jag hade skrumplever,
för varje middag i tretti år
slank jag in på recepturen
i Trainors drugstore
och slog upp en rundlig sup
ur flaskan som hette
Spiritus frumenti.

Ur E L Masters Spoon River; tolkning Thomas. Warburton

1915, för jämnt hundra år sedan, utkom i USA första upplagan av Edgar Lee Masters Spoon River Anthology, en av förra seklets mest uppmärksammade och förmodligen mest lästa diktböcker. Edgar Lee Masters har kallats en värdig arvtagare till Walt Whitman och en kritiker menar att Spoon River och T S Eliots The Waste Land är de viktigaste engelskspråkiga diktverken från 1900-talets första fjärdedel. Andra litteraturkritiker har varit mindre entusiastiska, men det står klart att Masters med sin traditionsbrytande, modernistiskt fria vers lyckades skapa ett inflytelserikt och lättillgängligt verk. Det antiromantiska innehållet utmanade de dåtida läsarna, men dikternas direkta, uppriktiga tilltal träffar ofta den mänskliga existensens själva kärna.

I diktcykeln talar ett stort antal döda från sina gravar på en kulle i den påhittade småstaden Spoon River i Illinois. De berättar om sina liv och ibland som i dikten ovan om sin död, eller om en enda livsavgörande episod, ett kärlekssvek eller en slumpartad olycka, eller något helt annat. Några vill förmedla en viktig livsvisdom till de ännu levande, de flesta är sig själva nog. Rösterna från underjorden kommer från människor som dött i olika åldrar, från män och kvinnor (fast ologiskt nog är männen i stor majoritet), från rika och fattiga, från socialt framgångsrika och socialt utslagna, från bittra personer och från några nöjda och tacksamma. Ibland är personerna nära släktingar, ibland avlägset bekanta. En historia som berättas av en person kan en annan vederlägga. Sammantagna bildar rösterna en kör av mänskliga erfarenheter, en fragmentarisk skildring av en plats och en tid – kanske ett slags Balzacs mänskliga komedi i koncentrat. Men över diktsamlingen som helhet vilar ett melankolins modus, en resignationens stilla slutgiltighet.


Läs hela essän om Edgar Lee Masters Spoon River Atnhology och Lincoln i det tryckta decembernumret av Populär Poesi.