Meny Stäng

En internetpoets bekännelser: Jag skrev poesi på internet, du kan aldrig tro vad som hände sen

Av Anna Axfors

Anna Axfors

”Internetpoesi”, eller ”Twitterpoesi”, är ord som dyker upp ibland, och ibland har jag nämnts i sådana sammanhang. Då och då har jag kanske benämnt mig själv som det, för att förklara för någon äldre person vad jag sysslar med. Jag har från och till varit väldigt aktiv på Twitter, Facebook och bloggar, och har räknat detta som en del av mitt konstnärskap. Så då borde jag väl vara en internetpoet, och veta vad internetpoesi är. Men faktum är att jag känner mig obekväm av ordet ”internetpoet” och jag vet inte vad ”internetpoesi” är.

Kanske för att det inte riktigt finns något som heter ”internetpoesi”? Men under ytan på detta icke-existerande ord finns det ändå en intressant historia, och framför allt intressanta erfarenheter av att hålla på med något som “inte finns”.

På 90-talet tyckte poeter att det var intressant att experimentera med de koder som internet bygger på, och internetpoesi betydde att göra något av själva tekniken, ett sent exempel är Pär Thörns dikt “I am” som uppdaterar sig varje gång någon börjar en tweet med “I am” (dikten finns på http://iampoem.net/). Poeter ur min egen generation skulle jag säga snarare använder internet som medium men också som tema. Tekniken är inte särskilt intressant, utan internet som fenomen och livsstil.


Läs hela essän i tryckta nummer 32. Bli medlem: Medlemskap!