Meny Stäng

Mer ljus: Lyrisk essä om ett ofattbart brott mot mänskligheten

Av Robert Warrebäck

Längs vägen står bokträden tätt samman, de flesta
kala, andra klädda i rödbruna löv. Långsmala grenar
tecknar spretiga siluetter mot en smalnande himmel.
Kanske befinner ni er i ett fotografi. Ett stillastående
minne av en evig höst.

Ni är trötta. Det är svårt att länka berättelser med den
faktiska verkligheten. Men ni försöker, funderar på
hur det ena hänger ihop med det andra.

En av er läser en dikt av Gunnar Ekelöf för att fördriva
tiden under bussresan. Det är en text som ni ofta har
plockat isär tillsammans i klassrummet. Ett budskap
ni redan tror er ha facit till:

Jag tror på den ensamma människan,
på henne som vandrar ensam,
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för mänskovittring:
På en gång människa och anti-människa.


Läs hela essän i tryckta nummer 37 genom att exempelvis bli medlem: Medlemskap