Meny Stäng

Irländsk julafton i en fyllecell: Bitterljuv spänning mellan dröm och verklighet

Av Hampus Östh Gustafsson

Shane MacGowan. Foto: Gergely Csatari
Shane MacGowan. Foto: Gergely Csatari

Snart är julen här. Det är en tid av väntan. Förväntan, men också bävan. Det säger sig nästan självt hur hopplöst det är att kräva av en dag varje år att den ska vara perfekt. Minsta lilla snedsteg så är illusionen förbi.

Vid julen kan man, om någonsin, tala om att potentiella friktioner mellan en platonsk idé- och sinnevärld gör sig påminda. Icke desto mindre har nog de flesta av oss upplevt fantastiska jular, friktioner till trots. Själv älskar jag julen. Men samtidigt är jag medveten om att jag lever i en privilegierad del av världen, där det största problemet ofta består i om julen kommer vara vit eller inte. Men även i vår världsdel finns det platser som får klara sig utan snö på julafton. En sådan är fyllecellen, såvida inte snön släpas in med några smutsiga vinterkängor, uppblandad med kvällens spyor.

Ironiskt nog är fyllecellen scen för handlingen i den låt som vid flera tillfällen röstats fram till tiderna