Meny Stäng

Eldkvarn behövs: En pluralistisk återkomst över miljoner mil och vägar

Av Hampus Östh Gustafsson

Eldkvarn. Foto: Kotte Management
Eldkvarn. Foto: Kotte Management

För en svensk tidskrift som intresserar sig för musiklyrik finns det ett band som man bara inte kan undvika. I Aftonbladets ranking 1999 över det då döende århundradets bästa svenska artister erhöll Eldkvarn en hedersam fjärdeplats samtidigt som Per ”Plura” Jonsson utnämndes till ”den svenska rockhistoriens bäste textförfattare”.

Men bara två år tidigare kunde man i Expressen läsa att Eldkvarn inte behövdes längre. Idag har dock Plura blivit ett fenomen. Hans syns överallt: på scen, i böcker och bloggar, i tv-serier, i köket och, ja, tyvärr även i rättegångssammanhang. Plötsligt tycks svenska folket behöva honom och hans band mer än någonsin. När de nyligen firade sitt 40-årsjubileum på Cirkus illustrerade den celebra skaran av gästartister tydligt Eldkvarns ställning inom svensk musik, liksom Pluras position som ett slags rocklyrikens gudfader. Man måste fråga sig vad som egentligen ligger bakom Eldkvarns häpnadsväckande uppsving: Varför behövs de igen?

Som framgår av Aftonbladets ranking hade Eldkvarn redan en erkänt viktig historisk roll för ett drygt decennium sedan, men deras samtida betydelse var alltså ifrågasatt. Även om Plura deltagit i alla möjliga projekt består Eldkvarns kärna fortfarande av musiken och de låttexter som fått Plura att hyllas som den främste rocklyrikern i vårt land. Här ska vi därför se närmre på innehållet i de alster som på senare år ledsagat Eldkvarns väg tillbaka till rampljuset.

Carla och Plura. Foto: Hampus Östh Gustafsson
Carla och Plura. Foto: Hampus Östh Gustafsson

Att tanka champagne – Konfettiregn
Bandet fick en tillfällig comeback redan 1999 med det Dylaninspirerade albumet Limbo, men verklig fart fick de först med Atlantis (2005). Nästan lika dramatiskt som Platons mytomspunna ö sjönk i havet har Eldkvarn därefter uppstigit och återerövrat den svenska musikvärlden. Det finns teorier om att Platon inspirerades av berättelser om hur ön Santorini ödelades och sjönk efter ett vulkanutbrott. På Eldkvarns album regnar det inte aska, men väl konfetti i en av albumets mest uppmärksammade låtar: ”Konfettiregn”. Det ska dock kommas ihåg att Eldkvarn inte är ett enmansprojekt, och den här låten är det faktiskt Pluras bror och ständige vapendragare Carla som står bakom. Dessutom får Pluras sångstämma uppbackning av Håkan Hellström, den yngre generationens stjärna. Kanske var det ett tecken tydligt nog, om vilken väg Eldkvarn slog in på med Atlantis?

”Konfettiregn” vittnar om den poppiga sidan som finns hos Eldkvarn, liksom bandets genuina glädje och kärlek till musiken. Textrader som ”Och jag flög för nära solen […] och tankade champagne” speglar säkert också hur bandmedlemmarnas karriärer fyllts av blöta nätter. I sina matprogram har Plura vågat njuta livets läckerheter, och i ”Konfettiregn” sjunger han om hur livets glädjeämnen svämmar över. Även om sådana stämningar inte präglar albumet i sin helhet så ger de en nyckel till förståelsen av ”hemligheten” bakom Eldkvarn och vår känsla av att gång på gång behöva dem. När Plura sjunger att ”Jorden snurrade min vän/rymden var vår himmelsäng/Vi blev barn på nytt igen/i ett konfettiregn” pekar han ut hur människan ibland kan höja sig över tristessen i jordelivets ständigt likartade rörelse. Ibland behöver vi höja oss upp i en slags andlig eufori, där vi frigörs från den materiella tillvarons bojor. ”Vi brann upp men levde kvar/i ett konfettiregn”, som låttexten lyder. Att slunga oss upp i sådana konfettiregn är något som Eldkvarn bidrar till med sin musik.

Inget konfettiregn varar dock för evigt; förr eller senare faller bitarna till marken. Men behöver det nedslå oss? ”Vårt korthus föll ihop/Vår tid en kort affär/Men jag hittar ännu bitar/från vårt konfettiregn”. Även om vi inte alltid kan dansa i konfettiregn så kan vi glädjas över våra minnesfragment från livets goda stunder. Det som brinner upp kan ändå leva kvar, precis som Eldkvarn gjort så många gånger.

Eldkvarn. Foto: Kotte Management
Eldkvarn. Foto: Kotte Management

Berusning som bränsle – Fulla för kärlekens skull
Atlantis följdes av Svart Blogg 2007, som förde Eldkvarn till albumlistans topp för första gången. Albumet tillkom också hand i hand med Pluras bloggande, som blev mycket uppmärksammat och kom att ligga till grund för hans självbiografiska bok, Resa genom ensamheten (2008). I en av albumets låtar finner vi en motvikt till de glättiga bilder vi såg i ”Konfettiregn”, för det finns också en annan, mörkare sida av de stunder då man höjer buteljen, de stunder då allt ställs på sin spets, de stunder då man dricker botten upp för det enda som betyder något: kärleken.

”Fulla för kärlekens skull” kan misstas som en simpel fyllesång, men låten rymmer en episk bredd och ett djup som fått Aftonbladets Markus Larsson att kalla den för ”en fulländad melodram”. Låten vittnar också om Pluras bevandring inom svensk litteratur, med referenser som ”glöm den allvarsamma leken”, till Hjalmar Söderbergs berömda roman, vilket frammanar en tyngd väl förenlig med skildringen av livets tunga klimax och låtens stora sound, spetsat med vemodiga stråkar. Eldkvarn kan konsten att låta musiken och textens innehåll korrespondera med varandra.

Plura och bandet såg först låten som en i mängden på Svart Blogg, och inte alls som ett givet mästerverk. Men riktiga konstverk utmärks ofta av en förmåga att leva sina egna liv och transcendera sin skapares ramar. I Resa genom ensamheten beskriver Plura följaktligen världspremiären av låten i Helsingborg så här: ”Den sitter som en smäck och folk i lokalen börjar sjunga med fast de aldrig hört låten tidigare, det är nästan lite kusligt. Jag har aldrig varit med om något liknande, nya låtar brukar bemötas med hövliga och artiga applåder, inte detta formidabla jubel” (s. 245). Ett försök till att förklara låtens storhet har uppbådats av Fredrik Virtanen, som slutit sig till att ”Den råa, fula och ursäktslösa hyllningen till kombinationen alkohol och kärlek gjorde verket provocerande vilket förhöjde det konstnärliga värdet.” För Eldkvarn, som ursprungligen hette Piska mig hårt, har provokationen varit ett effektivt stilmedel. Så även i denna, det svenska 2000-talets kanske hittills starkaste låt.

”Fulla för kärlekens skull”:s första vers handlar om ett uppbrott, kanske till och med en flykt.

Hur lämnar man den man älskar?
Jag kommer aldrig att förstå
Det fanns en tid för länge sen
när mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
jag bara bytte roll