Meny Stäng

Otrohetssånger för tonåringar: Närläsning av Melissa Horns Om du vill vara med mig

Av Peter Nyberg

Melissa Horn. Foto: United Stage
Melissa Horn. Foto: United Stage

Melissa Horns nya skiva Om du vill vara med mig har i huvudsak två motiv: Otrohet och problemet att hålla ett förhållande vid liv när man är musikartist. Peter Nyberg kommer att tänka på Leonard Cohens Famous Blue Raincoat och funderar på den unga människans sätt att använda otro som krydda. 

Under en intervju i den finlandsvenska tevekanalen Yle berättar Melissa Horn att hon letade bland sina kassettband och hittade ett radioprogram, vilket hon och en vän hade gjort som barn, där de framförde en låt som hette ”Om du vill vara med mig”. Melissa Horn gjorde en ny låt med samma namn och Om du vill vara med mig blev titel på hennes nya album, som släpptes den 2 oktober 2013. Gång på gång hör jag Horn (i förvånansvärt många finlandsvenska intervjuer på youtube) säga att hon är nervös inför sina spelningar, att hon är en sådan som skriver om allvar och att hon är en hemmatjej som oftast är vaken om nätterna. I en av intervjuerna berättar hon om sin ålder och stönar när hon berättar att hon snart är 25 år (2012). www.melissahorn.se är artistens hemsida. Där står det att hon fick en sockervaddsmaskin och en pyjamas i julklapp, hon skriver om sin längtan och sin oro, om att det är fint att vi lyssnar på henne, att det gör henne lugn. Alla framträdanden i de olika medierna låter ana att artisten arbetar tämligen hårt för att skapa en slipad intimitet och medvetet närmar sig målgruppen – unga människor som färgats av melankoli.

Genombrott med Winnerbäck

Melissa Horn slog igenom som mycket ung, redan som 18-åring gav hon ut albumet Långa nätter på vilken duetten ”Som jag hade dig förut” med Lars Winnerbäck finns. På det första albumet är sångerna försiktigt musiksatta, ofta klarar sig låtarna med röst, gitarr och piano. Efter det första albumet har inte speciellt mycket förändrats musikaliskt. Musiken är svävande, efter en lugn inledning i ett par verser läggs flera instrument på, ibland med viss kraft, men oftast försiktigt. På det nya albumet har hon gräddan av sina genremusiker med sig in i Puk-studion, en sägenomspunnen inspelningsplats i Danmark. Framför allt Ola Gustafssons elgitarr och Martin Hederos klaviatur tillsammans med blås och stråkar skapar en melankolisk närhet mellan lyssnaren och sångerskan.

Melissa Horn. Foto: Öyvind Andreassen

Givetvis spelar också rösten in i ljudbilden, Melissa Horn har en oerhörd förmåga att överföra sorgsenhet med sin röst. Hon är inte klassiskt skolad, ofta går stockholmskans e-ljud igenom och just avsaknaden av skolning gör rösten personlig. Att hon genom åren har fått en större precision och timing med sin röst bidrar också till skivans och inte minst liveframträdandenas intensitet. Om man jämför rösten på Långa nätter är det ganska stor skillnad: på debutalbumet fanns något av flickans ljushet kvar, nu har Melissa Horn erövrat en fyllighet i rösten som sublimt berättar om erfarenhet.

Otro som spänningsingrediens
Innehållsligt finns egentligen bara två motiv på Om du vill vara med mig. Den ena handlar om hur musikerlivet sliter på ett förhållande och det andra handlar om ett triangeldrama i det förgångna.I Leonard Cohens ”Famous Blue Raincoat” utspelas ett liknande triangeldrama mellan jaget, vännen och en jagets kvinna. Flera av sångerna på Om du vill vara med mig får mig att tänka på det där triangeldramat, men hos Horn är det beskrivet från kvinnans perspektiv. På sången ”Natten på hotellet” är det kanske tydligast uttryckt i skivans mest eleganta formulering: ”Han litar inte på dig med mig / Fastän jag kan känna att du saknas mig / så har han rätt”. På ”Jag vet” låter det: ”Som jag kom ihåg det / Någonting hände utan att du såg det / Han hade redan gett sig av”. Inom motivets ram finns också återblickar på ungdomens skolgård. De tycker jag bäst om. I ”Drömmen om Alice” utvecklas en berättelse som konkretiseras genom fina detaljer: Berättaren gråter några glas, rusar mellan husen och Alice skratt blir närmast demoniskt i berättarjagets svartsjuka öron.

Melissa Horns Om du vill vara med mig
Melissa Horns Om du vill vara med mig

Hos Cohen är triangeldramat konkretiserat, texten utformas till ett brev och scen efter scen målas upp vilket stegrar sångens anspänning. Där finns också en uppgörelse och försoning. Han låter dramat få en förlösning och jaget inser att affären var bra för kvinnan. På det sättet tas triangeldramat bort från det ordinära, det klichémättade. Cohens text visar den mogna individens sätt att göra upp med sina begränsningar som människa. Horns svaghet är att texterna blir abstrakta. Samma händelse upprepas i flera sammanhang och bearbetas terapeutiskt, men sångtexterna förlorar i skärpa och blir blogglika, eller i värsta fall som de enastående enerverande statusuppdateringarna i två rader som hintar om att något intressant har hänt så att vänskapskretsen ska fråga vidare: ”Det kan ha varit ett sätt / att orka och stå ut / att låtsas vara någon annan”. Samtidigt känner jag igen det som en form av ungdomens samtalsstrategi, för att bli mer intressant krävs omtagningar och abstraherandet, då erfarenheten i själva verket är begränsad. Horn använder triangeldramat som en ingrediens i den melankoli som tillagas. Det gör otron till något som förhöjer känslan i sången men förhållningssättet degraderar den också till tonåringens tonarter – motivet blir en kliché att använda.

Förhållandet som rockstjärneproblem
Det andra motivet, svårigheterna att få ett förhållande att fungera som musikartist, förvaltas på ganska klassiska rockmanér. Det lite ovanliga är att kvinnan får ta den oftast manliga rockstjärnans roll. Främst blir motivet åskådliggjort i titelsången ”Om du vill vara med mig”. Efter de tidigare skivornas ofta behövande kvinnliga berättare är det friskt att höra att den kvinnliga rockstjärnan gör som hon vill, det är hennes villkor som gäller:

Det är här mitt liv
Det här är mitt jobb
Det här är min tid
Och mina val som jag har valt dem
Du behöver inte förstå
Men det här är sättet som jag gör det på
Men det är upp till dig
Om du vill vara med mig

Den existentiella frågan korresponderar dåligt med otrosmotivet, som finns inbakat även i ”Om du vill vara med mig”. Det är inte val utan slump som tycks styra otron: den andra mannen lägger sig bredvid eller sitter på en stol i publiken. Saker händer slumpmässigt, utan val, medan titelsångens betoning av valet blir en form av självrättfärdigande, också det ganska vanligt som ställningstagande i den här typen av sånger om otro. Musikermotivet utvecklas genom att mannen vill synas som en del av berättaren, medan hon vill avskilja honom från musikersammanhanget och kändisskapet.

Något som återkommer gång på gång är att berättaren tycker att hon är ”hård”. Nästan alltid förhålls det till en allmän vilsenhet: Hon vill bort ifrån staden, tar inte hand om sina vänner och vet inte hur hon ska vara i förhållandet. Kontrasten mot den mycket mjuka och själfulla rösten skapar något anslående vackert, nämligen den vilsenhet tonåringen känner inför att bli en fullödig människa.

Melissa Horns bön
Också jag förstår att det inte är så här man lyssnar på en artist som Melissa Horn. Man närläser inte hennes texter och det analytiska tänkandet måste tonas ner och försvinna. Melissa Horn är inte tänkande utan känsla, det är så hennes röst fungerar och det är så bitarna av text dröjer sig kvar inom mig, i små fragment som är fast knutna till hennes röst och till sångens melodi. Upprepningarna fungerar, de dröjer sig kvar. Även om intellektet inte utmanas, finns på Om du vill vara med mig en stark inneboende känsla av förlust och desperation, vilsenhet och sönderfall. Världen hänger inte ihop. Valen kan göras men de får inga logiska följder. I slutänden finns bara bönen om att någon annan ska stå ut med en och det är den bönen som Melissa Horn gång på gång sjunger.

Lyssna på albumet på Spotify: Om du vill vara med mig

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två + 5 =