Meny Stäng

What passing bells for those who die as cattle? – Britten, Owen och döden i en lerig skyttegrav

Av Johanna Bengtsson

Benjamin Britten 1968. Foto: London Records
Benjamin Britten 1968. Foto: London Records

Katedralen i Coventry förstördes fullständigt i en bombräd 1940, ungefär 600 år efter att den byggts. Efter andra världskrigets slut byggdes intill ruinerna en ny katedral, och till dess invigning 1962 beställdes ett verk av Benjamin Britten. Pacifisten Britten skrev, influerad av tidigare rekviem-kompositörer, War Requiem i vilken han omväxlande använde den traditionella katolska dödsmässan med sekulär diktning som skildrar tillvaron i skyttegravarna.

Britten var inte den förste att i ett rekviem frångå den latinska mässtexten. Johannes Brahms gjorde detsamma i sitt tyska rekviem, men höll sig ändå till bibelns texter. Britten vände sig i stället till poeten Wilfred Salter Owens dikter om första världskriget. Owen tjänstgjorde som löjtnant vid Manchesters regemente, och liksom resten av världen drabbades han hårt känslomässigt av den moderna krigföringens grymhet. När han 25 år gammal dödades i ett försök att korsa kanalen vid Sambre-Oise efterlämnade han en samling dikter som alla skildrar hans upplevelser av skyttegravarna. Han var i sin samtid en relativt okänd poet, men skulle bli hågkommen som en inflytelserik krigsskildrare. Dikterna är krassa och realistiska, ofta dessutom makabert desillusionerade och kompletterar effektivt den storslaget dramatiska mässdiktningen. Valet att komplettera krigsskildringen med just dödsmässan vittnar om hur omfattande avtrycken av världskrigen blivit i modern historia.

Läs hela essän om Brittens användning av Owens diktning i Populär Poesi 22-23. Beställ här: Medlemskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + elva =