Meny Stäng

Revolution i rytm och ton: Ett nedslag i den svenska motståndsmusiken

Av Hannah Ohlén

Svenska Akademien. Foto: Joakim Olander. CC BY-SA 2.0
Svenska Akademien. Foto: Joakim Olander. CC BY-SA 2.0

Som ung man uttryckte den tyskjudiske författaren Peter Weiss en rädsla för att hamna ”på andra sidan”. Han åsyftade andra sidan om Auschwitz – med andra ord – insidan. Inom litteraturen finns det hyllmeter av skildringar över motstånd mot makten, däribland den klassiska berättelsen i Motståndets estetik (1975-81) av Weiss. Trilogin tar spjärn i 1930-talets fascistiska mellankrigsår. Berättarjaget är en strävsam arbetare som rör sig mellan de europeiska städerna sökande efter frigörelse genom motstånd.

Här framträder minnet och glömskan som två centrala figurer som spelar mot varandra. Dessa begrepp dyker frekvent upp inom många litterära genrer, i synnerhet i det som J.P. Sartre benämnde som ”den engagerade litteraturen”. Den engagerade litteraturens främsta sprängkraft ligger i att visa på avståndet till det vi betraktar som verkligt, bryggan över gränslandet mellan det reella och det existentiella. Sartre menade att vi genom att också vända oss till det bortomstående kan omdefiniera vår egen erfarenhet och avtäcka vissa föreställningar om världens beskaffenhet.

Till skillnad från de speciella uppdelningar som sker inom litterära genrer, finns det i musiken en annan önskan om att förmedla en direkt sinnesstämning som endast direkta ljud- och tonlägen kan åstadkomma. Det kan handla om betoning såväl som språkliga förskjutningar, låt oss kalla det för temporala glidningar, vars syfte är att kvardröja vid vissa ord som vi själva får undersöka betydelsen av. Inom musiken kan besjungna fraser många gånger utgöra ögonblicksdyrkande då orden är färre och upprepningarna fler.


Texten i sin helhet finns i nummer 24-25 av Populär Poesi. Köp den eller bli medlem här: Medlemskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 3 =