Meny Stäng

Bruset inifrån – Beach House och Depression Cherry

Av Johanna Bengtsson

Beach House. Foto James Harvey Grantham CC BY-SA 3.0
Beach House. Foto James Harvey Grantham CC BY-SA 3.0

I Londons tunnelbana hängde i somras annonsaffischer för Beach Houses nya album. Dovt röda, monokroma, med albumets namn, Depression Cherry, tryckt i vitt längst ner. Trots att de i sin minimalism stack ut mot de andra bjärta och typografiskt överdådiga annonserna var placeringen en tydlig markering att detta är musik för alla. En marknadsföringsstrategi som känns främmande när man tänker tillbaka på hur relativt få Beach Houses första, självbetitlade album var en angelägenhet för. Kanske inte så mycket för att Beach House gjort sig svåra, utan för att de alltid uppvisat en osedvanligt stark integritet. Både i själva den säreget täta, ibland svårgenomträngliga, ljudbild de byggt upp och hur de valt att hålla fast vid den.

Depression Cherry släpptes i slutet av augusti och är bandets femte fullängdsalbum under nästan tio år. De inledande harmonierna känns bekanta, och för tankarna till ett av de mest minnesvärda spåren från Teen Dream (2010); ”Take Care”. Men inte som en trött upprepning utan mer som ett svagt eko. Där ”Take Care” utgjorde en refrängbaserad kulmen på Teen Dream är detta inledande spår, ”Levitation” snarare en långsam progression som leder in i albumet. Med sina repetitiva inslag leder den fram till ”Sparks”, där texten nästan viskas fram, lätt skrapigt, i ett uttryck som är snarlikt den distade gitarren som ackompanjerar den:

You go to school, you follow all the rules, you live inside