Meny Stäng

Renässans för 1890-talisterna: Lars Anders Johansson om att tonsätta Heidenstam, Karlfeldt och Fröding

Av Peter Nyberg

Lars Anders Johansson. Foto: Carl Engelbrekt Ericsson
Lars Anders Johansson. Foto: Carl Engelbrekt Ericsson

När Verner von Heidenstam formulerade sin litterära stridsskrift 1889 döpte han den Renässans. Samma namn har fått ge titel åt Lars Anders Johanssons musiksättningar av Karlfeldt, Heidenstam och Frödings dikter i hopp om att skapa en renässans för 90-talisternas verk.

Lars Anders Johansson kommer från så till synes skilda spår som punk och visa, han har skrivit sånger om fotboll och huliganer och har fem fullängdsalbum bakom sig men också en diktbok: Segelmakaren (2013). 2008 gav han ut skivan I fridolins spår med 13 tonsättningar av Erik Axel Karlfeldts poesi och förra året kom Renässans, som är tänkt att skapa just en renässans för 90-talisterna och i någon mån kan fungera som en uppföljare till I fridolins spår.

– Jag närmade mig 90-talisterna från två håll. Jag hade tidigare som vissångare intresserat mig för såväl deras föregångare i form av Lucidor och Bellman, och deras arvtagare i form av Evert Taube, Nils Ferlin och Dan Andersson.

Den romantiska litteraturen från tidigt 1800-tal som inspirerade 90-talisterna har också fascinerat Lars Anders Johansson. Speciellt deras känsla för naturen och motsatserna i deras sätt att se världen: I texterna finns storslagna partier men också lågmälda och finstämda. Flera av dem var på samma gång avancerade teoretiker och folkligt förankrade.

– Att därifrån ta sig an Fröding och Heidenstam kändes som ett naturligt steg. Karlfeldt var den siste av 90-talisterna som jag tog till mig, men är nog den som numera ligger mig varmast om hjärtat.

De tre poeterna kompletterar varandra och ger en bra bild av 1890-talets litterära strömning, menar Lars Anders Johansson.

Lars Anders Johanssons Renässans med Rickard Berghs Riddaren och jungfrun på omslaget..
Lars Anders Johanssons Renässans med Rickard Berghs Riddaren och jungfrun på omslaget..

Han tycker att de förtjänar återupprättelse efter att ha nedvärderats efter världskrigen. Framför allt modernismen inom litteraturen medförde ett ofta allt för strängt fördömmande av traditionell litteratur och traditionella författare. Stjärnorna inom den klassiska formen blev givetvis extra hårt åtgångna när modernisterna skulle hävda sig, eftersom Heidenstam, Karlfeldt och Fröding var fixstjärnor råkade de allra värst ut.

– Det är tre diktare som var och en inspirerat mig på olika sätt och som jag menar tillhör de främsta som funnits på svenska språket. Fröding är den tekniskt skickligaste, Heidenstam den mest stridbare och filosofiske och Karlfeldt den mest suggestive.

Sångerna gör texterna angelägna också för en nutida publik på Renässans, på ungefär samma sätt som Frödings text gjordes angelägen när Mando Diao sjöng in Infruset för ett par år sedan.  Till skillnad från rockgruppen har inte Lars Anders Johansson modifierat texterna för att de ska passa bättre.

– Jag försöker hålla mig så trogen originaltexten som möjligt. I några fall, särskilt när det kommer till Heidenstam, har jag kortat dikterna genom att lyfta bort ett antal strofer. Det är möjligt att några små ändringar smugit sig in när jag sjungit, för fraseringens skull, men i så fall har det varit omedvetet. Fröding och Karlfeldt är oerhört lättsjungna eftersom metern sammanfaller med den språkliga rytmen, medan Heidenstam ofta är mer oregelbunden och därför en större utmaning.

Lars Anders Johansson. Foto: Tobias Rengman
Lars Anders Johansson. Foto: Tobias Rengman

Lars Anders Johansson berättar att han försöker lyssna in den inneboende rytmen och melodin i texterna.

– Det sägs att Karlfeldt gick och nynnade på folkliga vismelodier när han diktade, och jag tycker att det märks i texterna.

Han menar att de tonsättningar som gjordes i början av 1900-talet är för högtravande för att göra lyriken rättvisa. Musiken är ofta fantastisk men den innebär också att texterna hamnar i andra hand och skyms av orkestreringen.

– Min ambition har varit att återbörda dikterna till den folkliga vistraditionen och låta den berättande texten stå i centrum.

Orsaken till att det bara finns en tonsättning av Fröding, ”Den gamla goda tiden”, på Renässans beror på att poeten efter världskrigen frekvent har tonsats.

– Det har därför känts angelägnare att lyfta fram Karlfeldt och Heidenstam och dessutom lättare att hitta dikter som saknar en mer visbetonad tonsättning.

Den poesi som Lars Anders Johansson har valt ut är representativ för tiden. Älskare av naturlyrik finner sitt lystmäte. Både Karlfeldt och Heidenstam är mästerliga i sitt yviga användande av natur. I Heidenstams ”Morgonen” låter det i andra strofen:

Under våta löf och blomsterhängen
stupar bryggans trappa våt,
Björkens hvalf och videts snår och ängen
glittra matt som i fröjdegråt.

I Karlfeldts ”Den rike ynglingen”:

Jag är den rike ynglingen,
på stranden av Jordan
du ser mitt tegeltäckta hus
bland stockros och tulpan

Något annat som lyfts fram av Lars Anders Johansson är de gamla mästarnas vana att alludera på myter ur Bibeln. Här möter vi Jona i valfiskens buk, Simpson, Herodes och ängeln Mikael med flera. Runt Jona spinner Karlfeldt en berättande myt i ”Jone Havsfärd”: ”Men vi veta utav skriften / huru Jona slapp ur griften, / se´n han drivit långt och länge / uti havets vilda svaj; / och här visas hur syrtuten, / när som valen stängde truten, / vart beskuren och förvandlad / till en något spräckt kavaj.”

Lars Anders Johansson. Foto: Tobias Rengman
Lars Anders Johansson. Foto: Tobias Rengman

Den av sångerna som Lars Anders Johansson själv lyfter fram är ”Barrikadsång” av Heidenstam:

Barrikadsång är en stark och motsägelsefull dikt som Heidenstam skrev 1895 och är en frustande skildring av den revolutionära mobbens berusning. Den skildrar inte någon specifik revolution utan är snarast en allmän betraktelse över revolutionen som fenomen.  En uppenbar inspirationskälla är Delacroix’s ikoniska målning ”Friheten leder folket” från 1831 som är lätt att känna igen i raderna ”med rivna banéret på armen/ och linnet slitet från barmen!”. Dikten har beskrivits som revolutionsromantisk, men rymmer också en nyktrare inställning eftersom den konstaterar att ingenting långsiktigt gott kan komma ur våldet och förödelsen: ”Med yxor timras ej det godas rike / vi bygga hämndens för en enda natt”. Dikten förespråkar inte heller någon specifik ideologisk inriktning, varför både höger- och vänsterrevolutionärer vid olika tidpunkter använt den. Heidenstam själv var vid tiden för diktens tillblivelse en glödande liberal, engagerad i kampen för allmän rösträtt och skulle något år senare vara en av initiativtagarna till Frisinnade klubben i Stockholm. Någon programdikt för en egen blodtörstig agenda är ”Barrikadsång” således inte. (Tonsättningen finns på youtube: Barrikadsång.)

Lars Anders Johanssons musiksättningar är varierande och följsamma mot diktarnas temperament, vilket gör att det knappast är en slump att flera av de långsammare, svårmodiga sångerna tillskrivs Heidenstams diktning och att flera av de muntrare sångerna hör hemma hos Karlfeldt. Variationen, en utmärkt sång och förmågan att låta de gamla orden låta helt moderna i inspelningarna gör att Renässans förhoppningsvis ger just en renässans åt de poeter som inspirerat Lars Anders Johansson till albumet: Erik Axel Karlfeldt, Verner von Heidenstam och Gustav Fröding.