Meny Stäng

Om priset vi betalar – Destruktivt driv i Veronica Maggios Den första år alltid gratis

Av Johanna Kronqvist

Veronica Maggio. Foto: Dan Monick. (CC-BY-3.0)
Veronica Maggio. Foto: Dan Monick. (CC-BY-3.0)

Jaga eller jagas, tänker jag när diktjaget springer från sin oro. Det finns ett välbekant driv i Veronica Maggios singel ”Den första är alltid gratis”, som gavs ut den 17 mars i år av universal Studios AB och som är ett smakprov på Maggios femte studiealbum. Det är ett flyt som följs åt av destruktivitet, identifierbart med behovet av att ständigt uppleva mera och svälja upplevelsen hel. “Det är en längtan efter mer, men längtan är”, som Su-
zanne Brøgger uttrycker det i romanen Ja; “ett finare ord för girighet.”

Igenkänningsfaktorn fångar mig, Maggio beskriver behovet av att följa impulsen i pulsen, ett driv som hyllar spontaniteten. Spontaniteten cirkulerar i vår omgivning som ett popromantiskt och filmscen-skimrande löfte om en motvikt till samhällets inrutade rutiner. Spontaniteten erbjuder en frihetskänsla som består i att göra vad en vill när en känner för det. Den är närvarande när Maggio beskriver impulsbaserade handlingar i textraden ”när jag tänkt det har jag gjort det”, men den ultimata friheten uppnås inte. Istället lurar drivets baksida mellan och längs raderna; drivet blir lätt en flykt från något och det blir snabbt uppenbart att inget är tillräckligt, istället driver det en för långt.


Läs hela essän om Veronica Maggio i tryckta nummer 28-29 av Populär Poesi genom att köpa lösnumret eller bli medlem här: Medlemskap.