Meny Stäng

Renaissance när Petrolz 10-årsjubilerar

Av Ricky Lindén

Petrolz Reinesanse
Petrolz Reinesanse

Petrolz (japanska: ペトロールズ) är en japansk indierocktrio som förra året firade sitt tioårsjubileum med att på nytt ge ut debutalbumet Renaissance. Renaissance är ett medryckande verk som med 11 låtar klockar in på 52 minuter. Bandet har tidigare gett ut två singlar, två EP:n och ett live album. Därtill har Petrolz haft spelningar på olika håll i Japan. Rocktrion är, likt ett flertal så kallade j-pop-band, inte särskilt etablerade i vare sig Europa eller USA. Ironiskt nog har bandet sina rötter i just västerländsk 60- och 70-tals rock, visserligen från ett japanskt perspektiv.

Öppningslåten ”Taito!” (japanska: タイト!) börjar med en trumvirvel som smäller in till en groovy vers där basen jämnt och säkert sätter en skön grund för sången och dess diskreta stämma. I refrängen höjs intensiteten aningen och vissa sektioner av sången sjungs med en säker falsett. Trummorna håller upp tempot med säkra slag och gitarren är ledig och lekfull med tydliga inslag från funk och progressiv rock. Detta är i stort sett formeln för hela albumet, men det presenteras ifrån nya vinklar, som i t.ex. Talassa där gitarren börjar snudda vid shoegaze, eller i Hyōgen (japanska: 表現) som har en av albumets mest minnesvärda baslinjer.

En liten avstickare, utan att det för dess skull bryter stilen, är låten ”Iwai”. I dess intro är trummornas driv, de distinkta baslinjerna och funkgitarren borta. Istället hör vi endast en akustisk gitarr plinga för sig själv. Sången kommer in smått melankoliskt, men lutar ändå mer mot glädje än sorg. Basen och trummorna börjar bygga upp till en refräng som har samma intensitet som i tidigare nämnda låtar, men med ett mer drömlikt sound. Det är en refräng med en fantastisk stämning, kanske rentav albumets höjdpunkt.

Lyrikmässigt behandlar låtarna personliga erfarenheter som till exempel kärleksproblem; inte ett alldeles ovanligt ämne. Lyckligtvis är lyriken på sina ställen en smula abstrakt vilket räddar det hela från att bli alltför simpelt. Till exempel i låten ”Ame” (雨), som på svenska betyder regn, finns en vers med följande beskrivning: ”läppar som har tappat sin känslighet dansar igen”. Men redan två versrader senare blir det lite väl klyschigt; ett hjärta springer snart sin väg, den ansvarige ska sluta ignorera detta. Refrängen är även den konkret; låtens huvudperson längtar efter någon så mycket att ett regn har börjat falla. Lyriken låter mindre naiv på japanska, men är trots språket helt klart det svagaste elementet på albumet. Det betyder dock inte att den är dålig, endast att den i proportion till musiken inte ligger på riktigt lika hög nivå. Låtarnas styrka ligger helt klart i rytm och melodi, därför är det inget hinder om man inte förstår japanska.

Med Renaissance har Petrolz lyckats väva ihop ett starkt och jämnt album med en tydlig stil som trots det inte gör det enformigt. Visst finns det låtar som inte är lika starka som andra, men inga av dem känns som b-sidor. Den som har svårt med lättlyssnad musik ska heller inte skrämmas bort av etiketten pop. Albumet passar både som bakgrundsmusik och för mer intensivt lyssnande. Om man är intresserad av att äga sin musik i fysiskt format lönas det att skaffa CD:n. Den kommer förpackad i ett smakfullt vitt triangelfodral. Skivan finns givetvis även tillgänglig som digital nedladdning.