Meny Stäng

Färgerna inuti

Text: Nina Östman
Målning & illustration: Laura Kolehmainen och Ellen Portin

Året är 2003. Ett tonårsrum med blåblommiga tapeter. Rummets innevånare skriver dagbok och är olyckligt kär, samtidigt som Jocke Berg sjunger att “Kärleken väntar” så det pirrar under huden. I sitt inre målar den dagboksskrivande upp dagdrömmar att längta till. Det är en stund av synkronisering mellan lyrik och en individs känslor: det berör. Det är: lyrikens innersta väsen.

Det här är en kort, men helt sann historia om hur det kan gå till att ta sitt första steg i ett livslångt utforskande av lyrik i olika former. Det är också ett scenario som beskriver en koppling mellan bild och text. I det här fallet byttes Jocke Berg och Kent så småningom ut och kompletterades av bland andra Joni Mitchell, Ulrika Nielsen och Bodil Malmsten. En dynamik som lever och förändras än, tills vidare.

Musiklyrikens helt och hållet avgörande roll som vägvisare står dock obestridlig. Musiklyrikens lättillgänglighet och närvaro i det vardagliga livet gör den, antagligen, till den mest konsumerade formen av lyrik. Och kan, för någon, göra den till en passage till den egna poesin och kreativiteten. Musik och lyrik har för den delen en lång gemensam historia, som tog sin början långt innan 2003. Där gemensamma egenskaper är rytmen och förmågan att inge olika sinnestämningar och känslor hos människan. Till skillnad från bildkonsten kan lyriken endast indirekt illustrera en känsla för lyssnaren genom de inre bilder lyriken väcker. Musiklyriken och musiken fortsätter att skapas och omformas i lyssnarens tolkning.

Det är en experimentell studie i miniformat där LUST, musik, lyrik, inspiration och individuell tolkning har legat i fokus. Vi har valt att fördomsfritt gå genom en av många portgångar musiklyriken öppnar för att ta reda på vart den leder. Förhållandet mellan bild och text, och på vilket sätt de kan samverka, har utgjort en annan viktig utgångspunkt.

Den grafiska designern Ellen Portin och bildkonstnären Laura Kolehmainen har tolkat Silvana Imams text till låten “Varma gator” genom att illustrera de inre bilder Imams text väckt hos dem.

I lyriken till “Varma gator” fångas en bubblig lust till livet, till: “mera känslor, mer champange” såväl som en köttslig lust när det röks och älskas i sängen. Än mera mångfacetterat blir tolkningarna då man tar i beaktande Imam som en hyllad låtskrivare och samhällskritiker – lusten att förändra, att inspirera följer med som en skugga, ständigt närvarande i all musik gjord av Imam. I själva verket utgör alltså valet av texten i sig en tolkning av temat LUST och dess betydelse på flera nivåer.

Tolkningen av lyriken i verkan fortsätter när du som läsare, betraktare, gör din egen (o)medvetna tolkning av dem.

Färgerna inuti. Too much II. Laura Kolehmainen, olja på skiva, 2016
Färgerna inuti. Too much II. Laura Kolehmainen, olja på skiva, 2016

Känns som allting runt omkring mig
Vill ha mer av allt
Mera känslor, mer champagne

illustration_laurakolehmainen
Illustration: Laura Kolehmainen.

Varma gator slutar aldrig sjunga för mig, mitt i staden, glömmer döden
Älskar du, du röker i vår säng efter du kommit för mig

Färgerna inuti. Varma gator. Illustration: Ellen Portin.
Varma gator. Illustration: Ellen Portin.

…hoppas ni ser alla färger
Allting runt omkring mig 
Lite ljusare