Meny Stäng

Musiklyrik i ett ensamt rum

Av Daniel Lindblom

Axel Hanses. Foto: Daniel Lindblom.
Axel Hanses. Foto: Daniel Lindblom.

Vid 25 års ålder har finlandssvensken Axel Hanses hunnit spela in tjugo hemgjorda musikalbum. I november släpps hans första studioalbum: Årets loppisfynd. Hanses beskriver sin musik som ett försök att förstå varifrån samhällets ilska kommer.

Axel Hanses, född i Kristinestad i Österbotten, har studerat scenkonst i Vasa och började tidigt med att skriva dikter. Men det är musiken, låtskrivandet, som alltmer blivit hans sätt att bearbeta saker. Det började redan när han som sextonåring skrev om en olycklig kärlek, men det blev först allvar då han i tjugoårsåldern började känna av något på ett starkare sätt än någonsin förr. Det handlade både om det som hände runtom i samhället men också om det som hände inom honom själv.

I augusti 2014 råkade Axel ut för sin första maniska period. Plötsligt kände han sig otroligt glad. Allt var underbart. Som om han vore bäst i världen. Något han aldrig hade känt förr. Men så kände han även riktig ilska för första gången, något han tryckt undan i kanske hela sitt liv. Det ledde till att han blev intagen på Roparnäs mentalsjukhus i östra Vasa.

På Roparnäs var Axel utan någon kontakt med de människor han vanligtvis umgicks med. Hans mobiltelefon togs ifrån honom, han var ensam med sig själv. Men han fick spela musik och hade tillgång till en inspelningsapparat. Och det var där, på Roparnäs, som han skrev sitt första musikalbum, Också Vidare, som även var en konceptskiva.


Läs hela intervjun med Axel Hanses i nästa tryckta nummer 30-31 av Populär Poesi genom att köpa lösnumret eller bli medlem här: Medlemskap.