Meny Stäng

Vattnet i Nykarleby: Ett våghalsigt detektivarbete kring Zacharias Topelius & Lars Huldéns psalmer & visor

Av Nina Östman

Nykarleby. Foto: Leif Sjöholm.

Jag befinner mig mitt i människomyllret på bokmässan i Helsingfors år 2016.

– Vad finns det i vattnet i Nykarleby? frågar förlags-
kvinnan framför mig.

Hon syftar på det faktum, som kanske redan för länge sedan har blivit passé, att Nykarleby, min uppväxtort, brukar kallas för “författarstad”. Jag har ingen bättre förklaring än någon annan till varför en liten kommun, en småstad, med ett invånarantal på cirka 7 500 personer, genom åren har producerat så många och duktiga skribenter. Två av dessa är sagofarbrorn Zacharias Topelius (f.1818) och författaren Lars Huldén (f.1926).

Huldén, liksom Topelius och en rad andra skribenter, är för mig texter vi läste under skoltiden för att vi var tvungna. Trots att de många gånger lovprisades av  modersmålslärarna (d.v.s. lärarna i svenska), förblev de klassiska Nykarlebyförfattarna påtvingade litterära figurer en lång tid för mig, trots att jag senare som vuxen läst flera verk. Det var slutligen Lars Huldén som trampade upp den igenvuxna, om alls nyttjade, stigen mellan hembygdspoeterna och mig, genom ett plötsligt aktualiserande av en glömd och suddig strof jag antagligen har någon ihärdig modersmålslärare att tacka för.


Läs hela essän i tryckta nummer 32 genom att bli medlem: Medlemskap