Meny Stäng

Why Can’t We Live Together? Om David Mancuso, The Loft och konsten att berätta en historia

Av Pedram Nasouri

Vad kännetecknar en utmärkt discjockey? Kanske att den spelar musik som får oss att börja dansa, men det skulle jag snarare säga kännetecknar en bra discjockey. För att göra en ytterligare distinktion, är en duktig discjockey en som på ett tekniskt skickligt vis manipulerar musiken och smälter ihop låtar för att bibehålla energin som får oss att fortsätta dansa. Men det som kännetecknar en utmärkt discjockey är snarare förmågan att med musiken berätta en historia. Du kanske kan få folk att dansa, men kan du få folk att skrika, skratta och till och med gråta? Kan du få dansarna att känna att du talar till dem – kan det till och med uppstå en dialog?

Dansgolvet har en inneboende kraft som få andra miljöer har i dagens samhälle. Modern konst är besatt av delaktighet, men ofta blir det artificiellt i jämförelse med dramatiken som kan uppstå på ett dansgolv under ideala omständigheter. Det saknar helt enkelt motstycke: ett utrymme för att få känna samhörighet där självmedvetenheten är som bortblåst, där man får bli ett barn igen och kan röra sig precis hur man vill. Där ingen dömer en, utan alla tillsammans för en kort stund blir en del av någonting större. Det kan låta som klyschor för oss, men för tidiga discjockeys som i slutet av 60-talet började experimentera och ana potentialen i måste det ha känts som att upptäcka elden: två stenar slogs ihop, en våldsam kraft tog form och det var svårt att tänka sig ett liv innan den.

Ändå är dansgolvets och discjockeyns historia inte en kanoniserad berättelse i det kulturella medvetandet. Kanske för att fester och klubbar har en temporär natur där det sista folk tänker på är att dokumentera, men det är inte förklaring nog. Det är också en historia som formats av marginaliserade grupper – svarta, latinos, homosexuella och queers, men som skrivits av någon helt annan. En historia, likt många andra, som snabbt blev kapad och kommersialiserad. Faktum är att det skulle dröja ända tills tidigt 2000-tal innan den tidiga diskotekskulturen blev ordentligt kartlagd i Tim Lawrence numera kultförklarade bok ”Love Saves The Day: A History of American Dance Music 1970-1979”. Huvudpersonen i boken är David Mancuso, som på senare år fått det erkännande han förtjänat som en av de tidiga revolutionärerna när det kommer till den moderna dans- och klubbkulturen. Mancuso representerar flera ytterligheter, både vad gäller hans filosofi kring hur man spelar skivor samt arrangerar en fest. På många sätt är de självaste antiteserna till det discoeran främst kanske förknippas med: det exklusiva kändistäta Studio 54, disco som ytlig, kommersiell musik och discjockeyn som egotrippad superstjärna. The Loft handlade om någonting helt annat, och är en nyckel för att förstå sambandet mel