Meny Stäng

Tunnelbanesånger

Av Lydia Wistisen

Ansiktet. Foto: Daniel Åhs Karlsson CC BY 3.0

När sista tunnelbanan gått
och du står där utan eld
så kan du få mitt sista bloss.
Du får nycklarna till mig
och om du inte orkar gå
ska jag vara dina ben.
Låt mig få skingra dina moln
för ikväll, ska jag tända hela världen för dig.

Citatet är från Ansiktets ”Sista tunnelbanan”, från
albumet Tusen nålar (2017). Låten handlar om
längtan efter att få hjälpa en vän som mår dåligt
men helst gråter ensam.

Jag brukar inte lyssna på r’n’b-duon men en regnig
natt i början av mars räckte en kvinna mig sin ena
hörlur. ”Du! Lyssna på det här”, sa hon och körde in
den i mitt öra. Vi satt mittemot varandra på gröna
linjen 17 mot Hagsätra. Jag skulle flytta till ett annat
land nästa morgon. Det var en desperat handling
som gav mig ångest, men biljetterna var redan
köpta, lägenheten uthyrd, packningen packad.
”Lyssna. Du behöver det”, insisterade kvinnan och
jag lyssnade.


Läs hela essän i tryckta nummer 35: Medlemskap