Meny Stäng

En kärlekshistoria tillägnad Sylvester Schlegel

Av Gustav Prütz

Det började på samma sätt som många kärlekshistorier. Det var sommaren 2014 och jag skulle tillslut få se personen jag avgudade mest i hela världen, Bob Dylan. Jag anade inte att det istället var någon annan jag skulle få upp ögonen för denna sena augustikväll. Dylan skulle spela på Sofiero och självklart skulle jag vara där. Jag höll på att brista av
förväntning. I minst en månad i förväg kunde jag inte prata om något annat. Mina vänner och jag diskuterade i timmar vilka låtar som skulle spelas. Som så många andra gånger annonserades ett anonymt förband. Denna gången skulle det visa sig var mycket mer än så. Sylvester Schlegel. Ingen av oss hade en aning om vem han var och ingen av oss orkade undersöka saken.


Läs hela essän i tryckta nummer 37 genom att bli medlem: Medlemskap