Meny Stäng

Hanna Nordenhök – Jaktscener (Lorcatranskriptioner)

Av Carola Mikaelsson
Pequod Press, 48 sidor

Jaktscener (Lorcatranskription) är indelad i tre delar vilka alla refererar till Federico García Lorca och de av hans verk Hanna Nordenhök gjort läsningar av och stulit ifrån. Eller, som titeln säger, transkriberat ifrån.

Första avdelningen, En kniv, En ros har innehållsbeskrivningen (Variationer på ett bröllop) och just så är min samlade känsla efter att ha läst Jaktscener (Lorcatranskription). Det går att läsa in flera parallella historier och öden, samtidigt som det känns som att de alla är variationer på ett äktenskap; Äktenskapet. Som att pronomenet han står för den gemena äkta mannen och pronomenet hon är ett koncentrat av den gemena hustrun. Här finns alla ingredienser ur samlivet, från den unga förälskelsen till den själsdöd som kan växa fram under det gemensamma husets tak: inledande passion och kurtis, föreställningar och förväntningar, och sedan äktenskap ingåtts faller tristessen på, vilken går vidare in i illojalitet, svek och till och med blod.

Scenerna målas övervägande upp ur brudens/hustruns perspektiv. Bland en mångfald av svulstiga och skira blommor döljer sig en mörkare sida, med falskhet, knivar och sedermera störtningar av den kärlek som upphöjts. Möjligen är det en kritik mot kärlek som eftersträvas slentrianmässigt. Mot att människor kastar sig in i förbindelser utan större betänkligheter, och därmed sätter handfängsel på sig själva. De stryper sin egen glöd då de ger sig själva till någon annan.

Kallsinnigheten och det råa, brutala, bäddas in i det romantiska vilket förstärker den otäcka känslan. På samma sätt verkar hennes kläder; slöjan, gördeln och turnyren är såväl svärmiska som narrande attribut. Likväl är hon minst lika mycket offer som sin man. Äktenskapet tycks fastnaglat på ett kors av oleanderträd, vars lansettliknande blad sårar och sargar människorna som befinner sig i det.

Greppet med de tre strecken, —, ger en fysisk känsla av att orden är hoplänkade av kedjor, vilka tynger ned den bräckliga kärleken och fasthåller de som lever i den. Men det ger också en känsla av att bilderna är sammansatta av redan existerande delar och fragment. Delar ur Federico García Lorcas verk.

Transkriptionen ger ett månghövdat intryck. Det tycks som att Nordenhök har använt en handfull tragedier och en diktsvit för att gestalta en institution, med dess polära beskaffenheter, och därigenom fört fram otaliga individers berättelser, från Lorcas tidiga 1900-tal fram till dags dato.

två ax—hopvuxna—så sas det—

en långsam vändning—

kroppen—drömmen—kriget—

denna upprepning—omfamning—likt en rörelse i vatten—

hindrad—tjock—

det kallas inte ungdom—

död—

den sluter sig runt blomman nu—runt denna köld som talar—

hon verkar drucken—hon kan nu bara detta—framträda—

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − 4 =