Meny Stäng

Lars Löfgren och Gao Xingjian – Himlens fäste

Av Peter Nyberg
Akleja Förlag, 61 sidor

Akleja förlag tycks bara bestå av Lars Löfgren om man konsulterar hemsidan. Det gör i sig inget så länge man ger ut kvalitativ poesi. Redan 1985 efter att ha läst Gao Xingjians teateressäer tog den dåvarande dramatenchefen Lars Löfgren kontakt med kinesen och föreslog ett samarbete. Resultatet blev föreställningen Sommarregn i Peking två år senare. Kontakten har bibehållits och nu har konstnären målat akvareller till Löfgrens fjärde diktsamling Himlens fäste.

Poesin är relativt enkel att förstå, men blir aldrig naiv. Vissa passager är dolska medan andra är synnerligen konkreta. Kontrastverkan mellan de tu skapar en fin spänning. Ofta använder sig Löfgren av ljudhärmande halvrim för att förstärka intrycket av klassisk diktning. ”Hjärtat sjunger / Solens unge / Diar i den mörka sjö / Hagen betas av en pest” heter det i en strof.

Boken består av tre diktsviter och sägs i meddelande från förlaget handla om ”globaliseringens förändrade livsvillkor geografiskt och känslomässiga anknytning till naturen kring släktgårdar i Södra Värmland och Klarälven”. Ska sanningen fram krävs nog den läsinstruktionen från förlaget för att man riktigt ska begripa att det är vad dikterna handlar om. Personligen anar jag en bitterhet som ofta glider över i svartsyn, något har fallit sönder i allt för hög grad. Redan den första dikten antyder ett närmast apokalyptiskt sönderfall då texten till skolavslutningspsalmen Den blomstertid nu kommer har förändrats till:

Den stora sommarn kommer
då gräs och blommor dör
Då fågelsången tystnar
och ingen mänska hör
och Gud i himlen ropar
ber om lösenord
och korpens vingar sopar
ihop vår arma jord

Gao Xingjians målningar i olika gråskalor med sina imponerande landskap och människor illustrerar dikternas undergångskänsla på ett enastående sätt. Tillsammans gör de läsningen spännande och jag har svårt att upphöra med läsningen innan jag kommit till slutet. Det händer hela tiden saker i texten som skapar en skjuts framåt. Men dikterna blir aldrig fullödiga. Spänningen i dikterna stiger aldrig till max men ligger där mellan raderna som en framåtdrivande kraft. Själva boken är påkostad med målningarna på blankt, snyggt papper. Slutligen måste man konstatera att det är en fin bok med fina dikter och fina målningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 − 4 =