Meny Stäng

Lennart Sjögren – Den stora munnen

Av Peter Nyberg
Albert Bonniers Förlag, 44 sidor

Lennart Sjögren föddes 1930 i Byxelkrok på Öland. Orten ligger längst upp på ön, var sannolikt inte lätt att lämna under uppväxten men naturen där har gjort ett outplånligt intryck på poeten, något som märks i näst intill alla hans diktböcker. Den är både hotfull och nära och en del av människorna, därmed paradoxalt nog också trygg. Miljön blir ofta något mer än kuliss, så sker framför allt i Fågeljägarna och i romanen Fårmannen. Ändå är det farligt att begränsa Sjögren till naturlyriker. Hans främsta intresse i allt som skrivits sedan debuten 1958 med Håll portarna öppna har varit den mänskliga existensen. Även i sakprosan märks inriktningen, en av de mest existentiellt präglade böcker om målning jag har läst är Sjögrens Anteckningar om bilder.

Lennart Sjögrens är en av få poeter som redan i den första boken fann sitt uttryck. Efter den har han varierat temana men inte grundtonen. Språket är enkelt men hans tanke sofistikerad. Det existentiella grubbleriet ligger som en präglande underton, ofta närmar sig poetens tankar ett större väsen som ges olika namn. I Den stora munnen är ett genomgående tema att ätas och äta. Den större varelsen är således den större munnen. Genom dikterna går ett stråk av hunger. Varelserna måste mättas genom att inmundiga varandra. Samtidigt bygger Sjögren in en motkraft.

Det finns en annan hunger molande som tandvärk
och någon gång
en frid
som endast stenarna och de tidigt döda
kan föreställa sig.

Det är ingen slump att friden bara visar sig någon gång. Den stora munnen är en svartsynt betraktelse av naturen och samtiden. De emotionella öknarna breder ut sig, själen är så sargad att den inte plågas av sådant som händer runt omkring jaget, människorna har redan övergett sina jag ”för skalets skull”. ”Allt jagar mot allt”.

Lennart Sjögren har aldrig varit någon mediapoet, han bor fortfarande på Öland, vilket har gjort att han ibland glöms bort, något som är ytterst olyckligt. Han tillhör de ännu levande mästarna och Den stora munnen är ett mästarprov som får det att ila av obehag i magen på läsaren. Svartsynen glider aldrig över i gamlingens bitterhet över omvärldens obegriplighet utan Sjögren håller ett hårt fokus på och en närhet till samtiden, använder sin poetiska förmåga och skapar ett språkligt lättbegripligt men innehållsligt oerhört sofistikerat verk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + tre =