Meny Stäng

Carina Bergström – Stråk

Av Carola Mikaelsson

Ord & visor förlag, 112 sidor

”Att förstå livet” har jag antecknat i marginalen halvvägs genom diktsamlingen Stråk. Det var en kortfattad stödkommentar om den enskilda dikten på sidan 63, men den har fastnat i minnet och är det första som dyker upp när jag ser tillbaka på diktsamlingen som helhet. Möjligen kan två ord läggas till för att bättre gestalta Carina Bergströms tredje diktsamling: Att förstå det här livet. Men Stråk rymmer såklart mycket mer än vad som kan sammanfattas i en enda sats. Till sin form är boken indelad i fem avsnitt vilkas gränser markeras med strimmor från ett fotografi. Efter första avsnittet kommer en sida där tre centimetertjocka strimmor löper i sidans överkant, åtskilda av lika breda mellanrum. Efter nästa avsnitt kommer två sådana remsor, men en liten bit längre ned på sidan. Och – precis som jag anar – om samtliga remsor fogas samman framträder en bild, ett fotografi, och det kan ses i sin helhet i diktsamlingens slut. Samma bild ses också på omslaget: en mörk skog vars svarta silhuett återspeglas i en sjö, troligen en sommarkväll.

[…]
skogens närvaro
tar hand om min själ
och förställer sig inte

och det är just vad jag behöver

De olika avsnitten innefattar samma tematik: människan och naturen. Naturen utgör bakgrunden till allas våra liv, och finns ständigt närvarande. Ändå motarbetar vi den, ända in i döden:

När andningen upphör
håller du handen svagt
över ögonen
som till skydd för alla
småkryp
som vill in

Den norrländska förankringen görs tydlig genom inslag såsom norrsken, hjortronmyr, sel och fjällvatten, för även om de figurerar jämte Bergshamra, Midsommarkransen, Huddinge, Sierra Leone och Tomelilla refereras de till på ett annat sätt; ett självklart sätt. De andra orterna blir mer utpekade som tillfälliga boendeorter eller resmål. Trots den norrländska grundvalen känns Stråk universell. Jag tänker att det kan ha att göra med den globalitet som präglar västvärlden i dag. Carina Bergström är nämligen en dagsaktuell poet, och en del av vidden i Stråk kommer möjligen av att hon kopplar samman det tidlösa med det aktuella; å ena sidan är människan en del av naturen och kan inte klara sig utan den. Å andra sidan är människan av i dag en naturkatastrof, en mejlande, övergödd och rädd varelse som förstör både för sig själv och sina jämlikar och för naturen:

Vätskorna mörknar
missfärgar förståndet

som små ihåliga bubblor
lämnar de kroppen

lämnar kvar en klar kall damm
där mörten flyter upp till ytan
med tomma ögon och uppsvällda magar

Gäddan på botten
är inte hungrig

Musik är ett återkommande inslag i diktsamlingen. Ibland påträffas enstaka begrepp eller termer i en i övrigt neutralt skriven dikt, men på ett par håll utgör musiktermerna hela dikten, som den här på sidan 48:

Regnsången
en symfoni
largo
pp
mf
ff
pp
och sedan
en välgörande paus

Skiftningarna, från pianissimo till fortissimo, passar väl in på ett förbiglidande regnmoln, men kan också översättas till mänskliga problem och incidenter. Användningen av musiktermerna utmärker sig eftersom Carina Bergstrands språk till största del är lätt, rakt och enkelt. På sina håll förekommer enskilda svårare ord, men diktningen blir aldrig elitistisk eller högtravande. Kanske beror det på Bergstrands allmänmänskliga (och människoaccepterande) uttryck? Tonen är alltigenom vänskaplig, som att berättarrösten befinner sig på samma nivå som läsaren. Och jag hör hur den rösten viskar: Våga! Livet är inte farligt. Våga och du kommer att förgylla din egen tillvaro. Men drar du ut på tiden kommer du att komma försent. Eller med Carina Bergströms ord:

När du närmar dig skogsbrynet
är skymningen redan där

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 + 2 =