Meny Stäng

Les Murray – Längre raklång

Av Peter Nyberg
Brombergs, 88 sidor

En del människor är inte speciellt kloka men deras åsikter är bergfasta, oruckbara och just därför tycker jag om dem. Man får ta dem som dem är. En av Les Murrays övertygelser är att hippievänster -68 förstörde Australien. Han gör dem till och med skyldiga till skogsbränderna 40 år senare. Det är lätt att se honom gå och muttra på gårdsplanen i Bunyha, en rödnacke bland andra, varken klokare eller dummare. Kanske är tanken så välgörande just för att han är världsberömd poet som årligen omnämns i nobelprissammanhang och därför har en aura av intelligentia.

Det är en eminent översättartrio som tagit sig an boken: Stewe Claesson, Jonas Ellerström och Lars-Håkan Svensson. Men jag har svårt för titeln. Vad innebär Längre raklång och var får de titeln ifrån? Den engelska titeln lyder Taller when Prone. Prone översätts i min ordbok med ”benägen” eller ”sluttande”. Nåväl, utan att ha koll på originaltexten tycker jag utifrån den svenska texten att översättarna tolkar Murray på ett handfast och rakt sätt. Det är också så jag uppfattar Murray, som en handfast diktare.

Man tar traktor uppför Bluelookout
för att se ut över södra Stilla Havet.
De djur som finns däruppe
förstår sig inte på att se det.

Miljön är originell. Dikterna handlar om landsbygden och om traktens liv. Man tar traktorn upp på kullen för att det är fin utsikt. Men de handlar också om tillförsikt. I flera av dikterna smyger det sig in en kristen nyans, ett budskap som går ut på att vi måste ha tillförsikt. Några dikter är resebetraktelser men i dem kommer Murray inte lika nära som i dikterna från hemmiljön. I dikterna som kännetecknas av australiensiskt landskap och bonniga karaktärer finns en kärlek som sträcker sig ner i grunden. Intressant är att en av dikterna är riktad till kollegan Lasse Söderberg som tar sig ett dopp i Rifdalen med Murray:

Jag hade glömt den svarta gyttjan
på botten, men stanken av kväve
kommer tillbaka, och friskar nästan upp!
Tack för den dagen, på den tiden
då en apelsin kostade en shekel.

Det som gör Les Murray till en stor poet är den enastående blicken för skiftningar i världen som omger honom. Bäst gör han sig i hembygden, där kan han minsta företeelse och han vet att omvända den till allmängiltig och djuplodande poetisk fråga. På resa, inför nyare företeelser tycks den där genomskådande, nästan gudalika, blicken försvagas. Murray ser och binder samman men kvaliteten på det skrivna vacklar, sambanden tycks inte lika självklara som i den hembygd han genom sitt författarskap själv skapat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton − 3 =