Meny Stäng

Paul Celan – Den stora tidlösan

Av Peter Nyberg
Översättare: Lars-inge Nilsson
ellerströms, 208 sidor

Celan var en sent född modernist. Födelseort var den rumänska staden Cernauti. Under andra världskriget hamnade han i koncentrationsläger men lyckades fly och gick med i den sovjetiska armén där han tjänstgjorde som sjukvårdare. Efter kriget bosatte han sig i huvudstaden Bukarest och arbetade som förlagslektör, översatte en del utländsk litteratur och publicerade sig i tidskriften ”Agora” 1947. Det var i och med den publiceringen han tog efternamnet Celan, tidigare hade han hetat Anczel. Vid samma tid kom han i kontakt med surrealistiska strömningar i Wien och debutboken Der Sand aus den Umen utgavs. Celan försörjer sig därefter som arbetare, översättare och till slut lektor i litteratur i Paris jämte poesin. 1970, när han är 50 år gammal, dränker han sig i Seine.

Den stora tidlösan är en fin översikt av författarskapet från 1952. Till en början är den surrealistiska inverkan på Celan uppenbar och det är här poeten i mitt tycke gör sina största verk. Dikten är sinnlig och vandrar från groteskerier till mycket finstämda passager. Växlingen kan gå mycket snabbt.

I spegeln söndag,
i drömmen sovs det,
munnen talar sant.

Mitt öga stiger ner till den älskades kön:
vi ser på varandra,
vi säger varandra dunkelt,
vi älskar varandra som vallmo och minne,
vi sover som vin i musslorna,

som i månens blodstråle havet.

De senare dikterna är påverkade av judisk mystik och är därför mer svårbegripliga. Samtidigt blir stilen tillbakahållen och humorn gradvis bittrare. Det är en stor men plågad och ytterst svår diktare som avslutar boken. Glidningen från den surrealistiska leken till den religiösa plågan sedd utifrån en av 1900-talets stora författare är givetvis Den stora tidlösans stora behållning.

Konstansen i Paul Celans poesi är framför allt det existentiella anslaget men också den språkliga klurigheten. I nästan alla dikter finns ett språkligt tomrum att fylla för läsaren, verben kan till exempel böjas ogrammatiskt som i titeln och på det sättet locka till flera tolkningsmöjligheter. men vanligare är att mellanled uteslutits, som i sista raden i dikten ovan.

Flera av de kortare dikterna ur Zeitgehöft, den sista boken Celan gav ut, är lysande. Dikterna är fåordiga och behandlar Gud och förhållandet till existensen på bara några rader.

Att smyga sig intill
ohållbarheterna:

två fingrar
knäpper i avgrunden, i
klotterhäftena
brukar världen fram, det kommer
an på dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 − ett =