Meny Stäng

Gösta Friberg – Andra världskriget på söder

Av Bo Bjelvehammar
Albert Bonniers Förlag, 100 sidor

Vi rör oss i nuet, tänker framåt och blickar bakåt för att förstå sammanhang, mönster och händelsekedjor. Utifrån de två grundpelarna arv och miljö formar var och en sitt liv.

Gösta Friberg skriver utifrån ett definierat rum, Södermalm, han avtäcker detta område som en arkeolog, lager för lager, inte med en grov skyffel utan med en känslig pensel. I skarpa ögonblicksbilder gestaltar han enkla ting som en parkbänk, ett hus eller en stump gata. Han binder på ett skickligt sätt samman det som är borta och det som finns, han gör det döda och det försvunna levande och han låter mötet i nuet mellan en äldre och ett barn bli en ömsint gest.

Handen vinkar
till barnet därnere; hon som bäddar
åt sin docka
i en papplåda.

Gösta Friberg skriver platsens poesi, i det fysiska rummet mejslar han med konkretion och klarhet fram Björns trädgård, Götgatsbacken och Brännerigatan. Han söker sig till livsöden som är udda, en baglady, en uteliggare och en pundare och han har en skärpa i detaljerna, som är vidunderlig. Titeln hänför sig till den del i diktsamlingen, som går tillbaka till 40-talet och då finns det emblem av allvar i texterna, även om barnen i sina lekar är obekymrade. Ord som mörkläggning och sirener hör till vardagen och Görings ande svävar över Södermalm.

I en svit naturdikter vänder Gösta Friberg sig bort från staden, han rör sig skogarna i Handbörds härad på småländska höglandet. Om du far där ser du både Emån, Högsby och Fågelfors, men Gösta Friberg ser till det minsta, en gräshoppa, en svärmare eller en fjäril;

fjärilen
har lagt sina ägg
i en barkspringa
under
nattens myriader solar

Gösta Friberg suddar ut gränserna mellan det som är och det som var, han låter allt vävas samman och han använder samma mått på alla och allting, han skriver med en smittande energi och närvaro, han skriver god och tillgänglig poesi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × tre =