Meny Stäng

Jörgen Gassilewski – pärla / barbie / klistermärke / Vi hade vi inte. / Kommer inte att. / Skulle komma att. / Kunde inte tro att

Av Peter Nyberg
Albert bonniers Förlag, 98 sidor

Efter att ha läst klart Jörgen Gassilewskis spiralblock pärla / barbie / klistermärke / Vi hade vi inte. / Kommer inte att. / Skulle komma att. / Kunde inte tro att. Visste inte att. förstår jag ingenting. Inte heller efter den andra genomläsningen eller den tredje. I vanliga fall brukar min hjärna tolka och komma med någon form av metaidé om vad dikterna skulle kunna handla om, den finner sammanhang och logik mellan orden och tillvaron och förser mig med konstruktioner om hur saker och ting hänger samman. Här intet.

Varför? Tja, diktsamlingens rubrik upprepas med små justeringar i första delen och ofta med fantasifulla inlägg i fyrkanter. I andra delen kommer en rad helsidesutläggningar. Variationerna övergår framåt slutet till tredimensionella former och flera längre utläggning med avhuggna meningar.

Men jag begriper inte. Vi får besluta oss för att jag är för trög. Således går jag till andra recensenter. De begriper. Tycks det. Aase Berg funderar i DN över varför inte Gassilewski har blivit lika folklig som Tranströmer, Gassilewski är ju så lätt. Men sedan har hon rätt svårt att förklara den nya samlingen dikter, nästan som att hon inte förstod ändå:

Gassilewskis text försöker, stammande och valhänt, hjälpa oss att bryta det hypnotiska pärlpillrandets upprepningstvång. Men samtidigt är glaspärlebluffens lockelser så starka att när diktrösten plötsligt börjar snacka skillnader i fyrhjulsdriften mellan olika japanska bilar blir jag genuint engagerad: yes jag visste det, det är en Subaru jag vill ha!

I Svd skriver Elisabeth Hjort:

Bristen på upprorsgester är befriande i Gassilewskis nya samling, här är det i stället fråga om omsorg, vilket kan vara nog så provocerande. Gassilewski ägnar sin omsorg åt be-ståndsdelar, han lyfter fram tingen, vars frihet blir betydelse-bärande i ljuset av kursiva skikt med malande civilisation, mänskliga praktiker.

Bäst trivs jag nog i de fullskrivna sidorna, med textsjok som inte någonstans kittlar medvetandet i form av opinioner, men som insisterande benämner världen och gör den fantastisk. Gör mänskligheten lika osannolik som