Meny Stäng

Krister Gidlund – Jord som drömmer

Av Bo Bjelvehammar
Heidruns, 91 sidor

Bortom detta stora med galaxer, kosmos och historia, kan vi alla vara i vardagen med ord eller ordlöshet. Om det inte finns något att tala om, då kan vi tiga, göra ett medvetet val. Krister Gidlund har något att säga som angår oss alla, om det lilla i det stora, om en ren sommarkväll efter regn, då allt blir så tydligt och närgånget, en kväll med oändliga variationer, där varje människa är ett tecken på ändlighet, vi får nöja oss med det som en högtidsstund ger, ”och plocka ett par liter hallon” i slänten mot älven. Men det finns ingen anledning att trängas i ord; Krister Gidlund är sparsmakad med orden, lågmäld och välformulerad.

Det är ingen poesi, som skriver om många olika saker, utan det är mycket av få ting, ur naturen och vardagen hämtas kraften och energin, några får går till vattnet för att dricka, blåmesen vill visa fram sin korta sång och en hackspett hamrar, som brukligt. I naturen finns ett ljus som är större än det mörker, som tränger sig på oss varje dag. Tid, närhet, rörelse och förändring arbetar tillsammans och så fångas det enkla och det kortfattade med utsökthet.

Även i ett utsnitt ur en stamtavla med en arrendator, en småbonde, en socialdemokrat och några till märks poetens närvaro i ögonblicksbilder. Om socialdemokraten skriver Krister Gidlund;

Han var en
av dem alla,
som byggde och ägde landet en tid.

Det är få ord, men de är tillräckliga för att säga det som behövs sägas.

Detta visade sig bli Krister Gidlunds sista diktsamling. Han dog 2010, en säregen, klar poetisk röst har tystnat, säkert saknade han inför sitt uppbrott flyttfåglarna, så skriver han om dem;

Här har dom slukat löss och mygg,
sjungit i träden och kläckt några ägg.
I Afrika fångar dom mera löss och mygg
och fortsätter sjunga i träden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × tre =